junis skrev:
Tack för svar. Blev lite klokare. Hade först tänkt bespara henne den smärtan att föda fram ungar/ägg. Något ska de ändå ha när de lever i "fångenskap". Men då sa min sambo något som fick mig att tänka om. "Tänk om hon vill det då?". Vem vet, de kanske mår bra av att få följa sin instinkt och föröka sig också.. men ska fundera ett tag till haha.
Nu vill jag inte komma här och förstöra allt för dig, men jag känner ändå att jag vill dela med mig av lite information gällande avel med ögonfransgeckos. När du väljer att ta kullar på dina ödlor, så är det bra om du är helt förberedd på alla negativa aspekter också :) Tänk på följande:
*Ha en plan med aveln. Både honan och hanen bör ha gott lynne, bra och stabil kroppsform och avkomman behöver vara något som inte finns på marknaden. Man vill inte prisdumpa för att man avlar fram franslösa flames. Det bidrar till en sänkning av ödlans status i samhället. De blir ändå tjugo år gamla, och bara för att du vill ha ungar nu innebär inte att du vill det om fem år.
*Hanen bör väga över 35-40 gram och honan över 40-45 gram.
*Själva introduktionen kan gå lite vilt till. Svansar kan tappas, bett utdelas och honan kan rentav neka hanen helt men ändå bli parad mot sin vilja. Jag vill inte slänga runt ord som våldtäkt, men det kan vara minst sagt otrevligt för henne.
*Under parningen kan hanens hemipenisar fastna utanför, så kallat hemipenisframfall. Främst sker det om hanen är på det mindre spannet.
*När honan producerar ägg sliter det i viss mån på kroppen. Unga, smala, gamla eller överviktiga honor lite extra.
*Honan riskerar värpnöd då ägg kan fastna. Det kan orsaka dödsfall. Främst om honan är liten.
*Honan kommer fortsätta lägga ägg oavsett om du vill ha dem eller inte och bryr sig inte över huvud taget om sina ungar.
Kunde inte slutföra åtgärden eftersom du har blivit utloggad.