En araknofobikers resa mot att bli fri från fobin...och förvandlas till en spindelentusiast...

VARNING! Det förekommer bilder på spindlar i denna tråd :-)

Hej!

Denna tråd kommer handla om hur jag tar mig igenom olika steg i min strävan att bli fri från den paralyserande skräcken för spindlar som jag levt med hela mitt liv. För tillsammans med skräcken som alltid har funnits där, så har även en enorm faschination och intresse för dessa djur funnits med.

Detta är mitt försök (och förhoppningsvis lyckas jag) att få mitt intresse att ta över och dämpa eller allra helst ta bort fobin helt. Jag har redan kommit ganska långt (från där jag var för bara nåt-några år sedan) och gör nya små framsteg hela tiden. Nu är det dags för en tråd som visar min resa. 

Min förhoppning med denna tråd är att det kanske kan vara till hjälp för andra personer som varit där jag var innan jag startade min resa. Kanske kan vi tillsammans kämpa oss igenom detta och komma ut på andra sidan med en "lättare" tillvaro.

För min del så har fobin alltid gjort att jag trots att jag älskar sommaren (och avskyr vintern, haha) samtidigt har haft paniken i att veta att om jag vill öppna en dörr eller ett fönster för att vädra eller om jag vill sitta på marken (i gräset, på stranden, på en klippa osv.) så ökar risken att jag kan få in/få på mig en spindel.

Att gå in i förråd, garage och källare etc. har alltid lett till ångest. Torrdassen på lägren jag var på som barn...ska vi inte ens tala om (jag höll mig in i det sista och hade ångest och panik om jag behövde gå på toa). 

Fobin har gjort att jag har för vana att "skanna av" rum osv. som jag går in i för att upptäcka spindlar p.g.a. den enorma rädslan...nu vill jag ändra det. Jag vill kunna slappna av ÄVEN om det skulle kunna finnas spindlar i närheten och jag vill slippa panikkänslan då jag får syn på en. 

Jag har skrivit diverse trådar på samma ämne tidigare (se länkar nedan) men i denna tråd kommer jag fokusera på de steg jag tar, mina framsteg (och eventuella bakslag) osv. under min resa mot att vända fobin till något bättre, må intresset vinna! 

Om min fobi och hur jag kom fram till köpet av min första spindel:
www.terrariedjur.se/forum/thread/10327

Om min första fågelspindel och vissa av mina framsteg hittills: www.terrariedjur.se/forum/thread/10328

Om val av arter inför framtida spindlar...(för ja, jag söker redan efter flera): 
www.terrariedjur.se/forum/thread/10329

Om ett annat djur (som är lite relaterat till min spindelfobi), som jag vill skaffa (skorpion): 
www.terrariedjur.se/forum/thread/10539

Där jag är just nu; så glad att jag tagit mig hit och jag känner mig betydligt mer bekväm med spindlar nu än vid starten. Det går framåt och jag är både förvånad och glad att det fungerat så bra även för mig (dvs. en person med så extremt stark fobi), det vågade jag inte ens hoppas på är jag startade denna resa.

Hoppas att ni (speciellt ni andra med fobi, men såklart är alla andra också välkomna) vill vara med på resan.
 
En bild på min läskigt vackra (haha) fågelspindel Shelob (hon är en Brachypelma hamorii):


Mvh/Animallover_1984

Dagens enorma framsteg som det känns som jag borde fira :-) Jag är så galet stolt över mig själv och kan inte fatta att jag klarade av detta. Helt otroligt hur långt jag kommit. 

Nattuggla här så...Mina jyckar hade tagit sig en "nattkiss" på uteplatsen och jag lämnade sedan dörren öppen en liten stund för att få in lite frisk luft. 

När jag precis skulle stänga dörren så såg jag att en hyfsat stor spindel (för att vara en svensk art) tagit sig in och satt på golvet. Min "fobi-instinkt/reptilhjärna" sa med tanke på dess storlek osv. genast "hitta något att slå ihjäl den med". Trots att jag riskerade att den skulle springa iväg och försvinna i rummet (det krävdes en del vill jag lova) så lyckades jag dock övertala "reptilhjärnan" att "Nej, jag ska lyfta ut den, nu är det dags att öva seru".

Jag gick därför ut i köket och hämtade ett glas och en bit kartong (ibland är det tur att man inte hunnit gå och slänga kartongerna i återvinningen). När jag kom tillbaka till vardagsrummet så satt spindeln (tack och lov...annars hade det blivit jobbigare) snällt kvar på samma plats.

Jag närmade mig försiktigt (så den inte skulle rusa iväg), den tog några försiktiga steg, men jag kunde sätta glaset över den. Jag kände lite "kalla kårar längs ryggen" men var annars rätt lugn faktiskt och sköt försiktigt in kartonbiten under glaskanten och spindeln samarbetade fint. Sedan sa jag högt till mig själv: "Det är bara en liten Shelob och nu ska vi bara lyfta ut henom, lugnt och metodiskt". Jag tog sedan tag i kartongbiten och sa (återigen högt) "Nu är du snäll och sitter kvar där, lugnt och fint nu, klarar inte att du tar dig ut och klättrar runt på mig".

Jag tryckte kartongen mot glaset och lyfte upp "ekipaget" och gick försiktigt ut med den och placerade glaset på marken på uteplatsen, drog bort kartongen (stängde min dörr, så vi skulle slippa upprepa proceduren) och lyfte glaset. Spindeln satt kvar någon sekund och strosade sedan iväg. Då sa jag "Hej då" och så gick jag in igen.

Nu glad och stolt över mig själv. Utbrast högt "Jag mosade den inte!" när jag gått in efter att ha släppt iväg den. Den här veganen (jap...jag vet..."mördarveganen") som normalt inte klarar att skona spindlar (förutom de väldigt små som jag kan låta sitta kvar i ett nät i ett hörn eller så) p.g.a. fobin känner sig nu väldigt glad att slippa döda ett djur.

Jag äter ex. inte E120 (= krossade löss) men om jag får in t.ex. fruktflugor (dvs. irritationsmomentet nr. 1 när man har diverse djur som äter frukt/grönt, fuktiga terrarier osv.) eller om jag skulle få parasiter (på mig eller något djur) så är det för mig personligen en självklarhet att jag dödar dessa...men jag vill ju inte döda i onödan.

En spindel utgör ju inte något hot varken mot mig eller mina djur egentligen...även om de kan kännas som den läskigaste besten i världen typ. så är de ju egentligen rätt små och harmlösa. Det är ju inte som någon parasit eller så heller...men fobin har (tills nu) gjort den väldigt svårt för mig att inte döda de (lite större) spindlar som tagit sig in (eller som i husspindlars fall, bor inne...urk, jag är inte ett fan av husspindlar).

Detta är en milstolpe på riktigt! Jag är så glad att jag vågade ge denna spindel en chans till att leva och att jag lyckades använda den delen av min hjärna som har kunskapen och intresset för dessa djur; istället för att bara gå efter mina "instinkter/reptilhjärnan", som det normalt blir då jag ser en spindel. 

Allt är ju relativt, men den var betydligt större och mer av en kraftig art, än de jag vågat ignorera (som suttit i nät inne) eller "fångat" tidigare. Mycket mindre än de jag såg på min uteplats i somras, där en höll på att ta sig in...men de höll jag avstånd till och "sopade bara iväg" med en kvast. Jag har aldrig "fångat" (dvs. tagit upp med hjälp av en "catchcup" =glaset och en kartonbit) en så stor spindel förut (bara "fångat" en vid ett tillfälle tidigare och då var det en liten hoppspindel på några mm eller så). 

Bilder på mitt "stora ögonblick" (var ju tvungen att föreviga detta ju)...eh...ignorera det väldigt odiskade glaset, tog första bästa bara...så...ja...:

Jag håller på att städa och för en stund sedan så blev jag överraskad av en mindre spindel (men tillräckligt stor för att instinkten fick mig att hoppa till då jag såg den). Jag gick dock och hämtade ett glas och en kartongbit även denna gång och lyckades fånga in och bära ut den. 

Det var ju ett bra tag sedan jag skrev här om min strävan efter att bli fri från min fobi. Mycket har hänt sedan sist och jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna komma så här långt.

För x-antal månader sedan så började jag våga flytta ut spindlar istället för att panika och mosa och nu kan jag göra det med ganska rejäla spindlar faktiskt (ta i en ”catch cup”/glas och använda en kartong under och sedan flytta alltså).

4 januari 2021: Idag så tog jag ytterligare ett enormt steg på min resa mot att ”bota min fobi”. Så stolt över mig själv och ärligt talat förvånad att jag lyckades hålla mig så lugn (och avslappnad).

Jag skulle mata Shelob men den j@vl dubian sprang in i ett av hennes gömställen/bohålor och var i det närmaste omöjlig att få tag på/få ut. Eftersom ett oätet foderdjur kan vara en risk (kan skada/döda/äta upp en ömsande spindel) så ville jag ju inte lämna den där inne då hon inte var intresserad.

Det enda jag kunde komma på att göra var att lyfta korgbaken lite (som utgör taket i bohålan) och därmed lättare komma åt att fånga in dubian. Att göra detta med Shelob sittande på korkbarken kändes dock lite sådär (det sista jag vill är ju att hon ska få panik och rusa ut).

Jag bestämde därmed att det enda vettiga var att ”fånga” Shelob (i en ”catch cup”) och sedan kunna arbeta ostört med att gräva fram dubian.
Jag satte försiktig min ”cup” över Shelob och hon började snällt och hyfsat lugnt (sprätte lite hår annars var hon toppen som alltid) klättra uppåt i den så att jag kunde föra in en bit kartong under och lyfta ur henne ur terrariet.

Efter att äntligen fått tag i den irriterande dubian (som ställde till förvånansvärt mycket…med tanke på att jag som vanligt hade krossat huvudet innan jag erbjöd den till Shelob) så satte jag tillbaka ”cupen” och petade försiktigt ut Shelob med hjälp av en pensel.

Hon var väldigt duktig (trots lite hårsprätt) och hennes lugna rörelser gjorde det enklare och mindre skräckinjagande för mig att ”fånga” henne/flytta henne.

Hon är världens bästa lärare och jag hade verkligen tur med att få denna dam som första spindel.

Nu känns det som att det jag är (eller har varit) mest rädd för (ja, förutom om hon skulle rusa ut och ta sig under något…eller på mig… let´s hope not…) inte är så svårt (eller läskigt) när allt kommer till kritan dvs. ”rehousing” (att flytta/fånga osv. i en ”catch cup”) en spindel.

Den 18 januari: Jag höll på att hjälpa mina föräldrar att flytta och höll på att rensa/flytta/packa saker i deras källare. Då när jag flyttade på ett par av min pappas snickarbyxor, så var det en spindel (modell större, tror mindre husspindel?) på byxorna.

Jag la då ner byxorna på golvet (observera utan panik) och gick upp (i källartrappan då) och letade upp en bit kartong och ett glas.

Gick ner och lyfte på byxorna tills jag så var spindeln satt (den var duktig och satt kvar, haha). La försiktigt glaset över och sköt in kartongbiten under, inga problem (väldigt samarbetsvillig spindel).

Sedan gick jag upp och letade fram en plastburk med lock (som jag gjorde små lufthål i locket på) och en litet lock från en plastflaska (läs: perfekt vattenskål, hehe) och fixade på så vis ett mycket tillfälligt spindelterrarium.

Sedan gick jag ner till källaren igen och lyfte försiktigt glaset och kartongen och placerade i lådan, drog undan kartongbiten och såg till att vara beredd med locket (till mitt tillfälliga terrarium alltså).

Sedan var det då dags för det mest nervkittlande delen i det hela; att få över spindeln från glaset till plastburken utan att den drog åt skogen. Så försiktigt jag bara kunde (för att inte skrämma spindeln) plockade jag ut glaset och satte snabbare än blixten på locket till burken.

Success! Hurra! Jag hade lyckats fånga in en spindel av den typen som jag är allra mest rädd för (och dessutom flyttat över den till en ny behållare) och visst jag var lite nervös, men mest för att den skulle sticka iväg… och jag inte skulle kunna ha den kvar, ja ni läste rätt, haha.

Efter att jag råkat skrämma livet ur mamma med burken…eller ja, dess innehåll (det var verkligen inte meningen) så tog jag sedan med mig spindeln och burken hem.

Då inredde jag en bättre och större plastlåda, fixade lufthål, la in lite dekor, substrat osv. och sedan var det återigen dags för det där läskiga…jag var ju tvungen att få över spindeln från plastlådan den var i till den mer permanenta terrarielösningen. Kommer ärligt talat inte ihåg exakt hur jag lyckades men antagligen på liknande sätt som innan (dvs. fånga med ”catch cup” och sedan en kartong under).

Anledningen till att jag (min mamma tyckte bokstavligen att jag var galen, haha) valde att ta hem och spara spindeln, var att jag då skulle tvingas ta hand om en spindel (av en av de för mig läskigaste arterna) och dessutom få testa på att sköta om en spindel med en snabbhet som eh…mer är som teleporterande. Ena millisekunden här nästa där… det kräver lite annat än att ha hand om Shelob som är väldigt lugn och ”seg” i sina rörelser.

Spindeln som döptes till Putte (för att den var ”liten” jämfört med Shelob, men ganska stor för svenska mått) var väldigt intressant att titta på, den hade ett helt annat beteende än Shelob. Den spann ett nät över hela sitt ”terrarium” och ”snurrade in” sina byten och tog ibland med de in i sitt gömställe m.m.

Jag trodde från början att det var en hane…av någon anledning (ganska smal osv. antar jag), men började tvivla då jag inte kunde se några tydliga ”boxhandskar” på pedipalperna…

Spola fram till den 22 april: Dags för matning igen. Jag öppnade som jag brukar en liten springa i locket och så snabbt in med en mjölmask. Sedan öppnade jag igen (då den var upptagen med annat= spann in sitt byte) och fyllde snabbt på vatten.

När jag stängt så såg jag något litet i den yttre lådan (med denna extremt snabba spindel så hade jag en större låda utanför ”bostanden”, med ett lock nära till hands, just in case som en extra skyddsbarriär).

Tittade närmare, en pytteliten spindel…weird jag har ju alltid locket stängt på extralådan (och förvarar min ”flytta-på-dig-tack-pensel” osv. i den) …då slog det mig och det bekräftades snabbt med en extra titt på Puttes terrarium (plastlåda…men ja, ni fattar) …

Putte hade blivit mamma, haha. Mååånga små bebbar i lådan…100 tals? Gissningsvis betydligt fler än jag kunde se, med tanke på hur små de var och att de med stor sannolikhet hade gömt sig i den lilla pinne (med en del håligheter) och korkbarksbit (med massor med håligheter) jag hade där i.

Nu var jag tvungen att ta ett beslut snabbt…så små var ju inga problem (faktiskt rejält söta…vad är fel på mig, haha) men 100 tals vuxna husspindlar (eller vad de nu är, gissar på den mindre varianten) var inte precis något jag vill råka släppa ut i min lägenhet (och riskera få över till grannarna).

Jag gick därför iväg med lådan och en pincett, ut till en lite mer ”skogigt/ängsområde” (dvs. inte i direkt anslutning till husen, det hade inte känts så bra, haha). Sedan släppte jag i väg den stora familjen (och offrade mina terrariedekorationer, barken/pinnen).

Jag hade såklart kunnat spara Putte (hade ju kunnat bara plocka ur henne) men så tänkte jag att jag hört om (visserligen andra arter) spindlar som ”sparar sig” och lägger flera äggsäckar senare på samma parning. Ville inte riskera det, som sagt 100 tals spindlar känns lite väl överdrivet mycket.

Dessutom är hon ju ett vilt djur och därför kändes det inte rätt att spara henne ”forever” (även om hon säkert trivdes med att få maten serverad).

Hon har lärt mig massor och det är jag väldigt tacksam för…nu tror jag att jag är redo att skaffa en sling/lite snabbare art av fågelspindel eller kanske en hoppspindel. Tack så mycket lilla Putte. Hon var/är en väldigt vacker spindel faktiskt, med fint mönster och inte alls bara brun (som jag trott innan…men så har jag ju aldrig direkt kollat så noga tidigare…mer sprungit för livet).

Jag fäster mig galet snabbt vid djur och jag kommer sakna henne (…trodde inte att jag skulle kunna fästa mig så mycket vid en spindel av denna typ…eller innan Shelob; en spindel överhuvudtaget…men tydligen) …men nu är hon fri och alla bebisar (slings) fick en bra start i livet (utan risk att äggen skulle ätas upp eller så).

Hej då Putte, tack för allt du hjälpt mig med och lycka till i livet, du kommer vara saknad!

Bilder på Putte och hennes bebisar samt frisläppningen.
 

Hej,

Din resa påminner mycket om min egen. Från araknofobier till entusiast för dessa vackra djur. 

Jag köpte min första spindel när jag var 23 år till 260 stycken som mest vid 47 års ålder. Hehe
idag är jag 48 och har 199 spindlar, "bara".

Samt 4 skorpioner, 7 ormar, 3 ödlor, 72 fiskar i 3 akvarium och en hund. Lite smått och gott! Hahaha

Trevlig läsning får jag säga!


Med vänliga hälsningar 
ReptileCrib