Lämpligast som "förstagångs-ägare": "Bebis" eller vuxen omplacering?

Hej!

Jag funderar på att skaffa en (möljigen två) orm/ormar och är i nuläget på nivån; göra research kring arter av intresse och dylikt. Jag kommer sannolikt inte skaffa en orm snart utan det kommer bli i framtiden (sen hur långt in i framtiden...vet jag inte :-)), vill att det ska bli 100% rätt art osv. om det nu blir en orm (det är inte säkert att jag kommer skaffa orm). 

Jag har (och har haft) många djur som kommit till mig efter att ägaren tröttnat, blivit allergisk m.m. och vill gärna hjälpa djur som hamnat "snett" och som är i behov av ett nytt hem av någon anledning. De flesta av mina djur (allt från sköldpadda till papegoja) är omplaceringar och självklart är det första tanken när jag funderar kring att skaffa en orm (precis som omplacering är första tanken när det gäller andra djurarter)...men är det en bra idé (att ta emot en vuxen orm som första orm alltså)? 

Har andra reptiler (Reeves Kärrsköldpadda, Leopardgecko och Ögonfransgecko) och har haft det länge (fick första sköldpaddan - rödörad, när jag var två år, dvs. 1986...ganska ny på ödlor dock)...men jag aldrig ägt en orm. Har dock hanterat ormar under min gymnasieutbildning och liknande. Jag gick på naturbruksgymnasium (där jag blev "kär" i en Kungspyton och en Kungsboa bland annat, haha). Jag har även hanterat mindre typer av ormar ("bebisar" av ex. majsorm osv.) på olika praktikplatser (zoobutiker) m.m.

Dock är jag ju inte jättevan vid att hantera ormar med tanke på att jag inte ägt någon och så var det länge sedan nu (som jag höll på med ormar överhuvudtaget)...så är det dumt att skaffa en vuxen orm? 

Ser annonser med ormar som behöver nya hem och vill gärna hjälpa en sådan till ett livslångt hem (om jag bestämmer mig för att skaffa orm) men har de senaste dagarna funderat på om det skulle vara en dum idé...kanske är det bättre att skaffa en liten "bebis"?

Många på ex. Youtube pratar om att det är bra med en "bebis" för att man hinner "välja" sig vid att ormen blir stor...medan den successivt växer upp...men samtidigt är det många som pratar om att "bebisar" är räddare och har en högre tendens att ex. försöka bitas, lättare blir stresade osv...så vad är lämpligast för en som inte är så van - "bebis" eller vuxen? Spelar valet av art någon roll för vilket som är bäst?

Mvh/Animallover_1984

ps. När jag skriver hantera så menar jag inte att jag planerar att "kela" med ormen utan jag menar att hantera den vid behov, ex. då städar hela terrariet, vid hälsokoll m.m. Väl medveten om att ormar (och reptiler överhuvudtaget) saknar behov av att "umgås" med sin ägare. Vill dock ha en "hanterbar" orm som inte stressas ihjäl och bits så fort man måsta hantera den, byter vatten osv. ds. 

Det är bara du som kan avgöra vad som är rätt för dig, så detta är bara observationer eller tankar.

Jag har sett på YouTube att även kungspyton kan vara extremt defensiva. Detta må vara sällsynt, men risken finns. Omvänt så finns det trädgårdsboa som är lugna som en typisk boa constrictor.

Man tenderar att vara mycket mer förlåtande med små djur. Det är inte ovanligt med "bjäbbiga" och hyperaktiva småhundar. Sånt beteende hade inte tolererats från en Rottweiler. Den hade skrämt livet ur folk. Kanske ägaren också.

Med en vuxen orm vet man vad man får.

Djur lever i nuet. Vad som har hänt spelar i regel ingen roll, om det inte är mer extrema händelser.

Rör det sig om en liten art så är de väldigt små och ömtåliga som bäbisar. De är ganska tråkiga djur i mitt tycke.

Ormar lever länge. Har man missat de fem första åren så har man inte missat särskilt mycket.

Att man är spänd eller osäker i en ovan situation är inte konstigt. Två dagar senare är situationen inte längre ovan.

Jag håller med om att det främst handlar om tycke och smak. Båda har sina fördelar och nackdelar.

Men jag kan också tycka att generellt så är unga ormar mer spattiga och vuxna ofta lugnare, därför är det inget fel att skaffa en vuxen om man vill det.

Och eftersom du pratar om rymningssäkra i en annan tråd, vilken tror du är mest benägen att kunna rymma, en liten juvenil eller en vuxen? :)

Tack för era svar :-) Då så, då blir det nog som jag tänkte från början dvs. en vuxen omplacering (känns bäst att i första hand hjälpa en orm som behöver ett nytt hem, det är ju så jag tänker med andra djurarter också så). Kommer dock hålla det hela lite öppet om jag skulle råka hitta en "perfekt bebis" som jag inte kan motstå (man vet ju aldrig), haha.

fluffis; Jag antar att en liten plutt har betydligt lättare att ta sig igenom småspringor osv. men å andra sidan så lär en vuxen rymling lättare kunna äta upp min "familj" (råttor, möss, hamster och fågel)...så undviker helst rymnningsförsök oavsett storlek på "nudeln" :-)