Rädd anhörig

Är här nån som har något tips på hur man kan få någon som är rädd / tycker reptiler är obehagliga att accpetera dessa?

Har en anhörig som inte klarar av dessa underbara små djur, därav så kan jag inte ha någon, så tänkte höra om där e någon med erfarenhet som har lyckats övertala/ fått någon att acceptera reptiler? och isåfall ge några tips :)

Jag har fått i stort hela min släkt att acceptera reptiler (inte gilla till den grad att de vill ha själva men acceptera dem). Så de är väldigt fascinerade av mina ödlor nu och håller de gärna och så.. Men det är nog mycket från person till person hur det är att få någon att acceptera reptiler. :)

Jag förklarade om mina ödlor och en del om reptiler i allmänhet, sen förklarade jag vad jag var fascinerad över och vad jag drogs till. För den största frågan från min släkt var: Varför ha såna djur? Men så att säga, det är nog väldigt olika från person till person hur villig man är att ens acceptera det. Sen jag menar, gillar man de inte behöver man ju inte hålla på med dem över huvud taget heller :) Min mamma (som är livrädd) brukar gå och kika in i mina terrarien när jag haft de hemmá för hon är nyfiken men väldigt rädd. Så öppnar jag vill hon inte vara där. haha:)

Jaa, Det där med livrädd mamma känner jag verkligen igen o varför man vill ha såna djur. Jag förstår inte varför man INTE vill ha såna djur, Det e ju det mest fascinerade djut som finns i mitt tycke. Men man kanske ska försöka att visa sitta stora intresse o sin kunskap inom området så kanske dom förstår att man vet vad man håller på med. Så kanske dom blir mer förstående och accepterande.

Tog det lång tid för dina släktingar att accpetera djuren?

Jag hade försökt med att informera dem :) Finns det något ställe nära där du bor med såna djur så ta dem dit, visa lite och berätta. Det gick rätt fort när jag väl förklarat för min släkt att ödlorna kommer stanna. Så jag sa till dem att jag ville prata med dem sen gjorde jag det :) Nu brukar de t.o.m. fråga hur det går med dem och de ser fram emot ungar och ägg. Så det är väldigt skönt istället för att hela tiden höra varför och usch...

Det gick så att säga rätt fort, mamma är så att säga ännu tveksam, men nyfiken. Hon är väl den enda som inte rört djuren ännu, men det förväntar jag mej inte av henne. Vill bara hon ska acceptera dem som mitt intresse :) Men mycket är ju okunskap insåg jag, som gjorde att de betedde sej som de gjorde. De vet inte vad ödlorna behöver, hur de beter sej m.m. Men bara de är villiga att tillmötesgå dej så tror jag inte det kommer ta så lång tid, man får vänja upp dem successivt :)

okej, får försöka att få med dom, Men jag känner dom rätt som jag gör, Så har jag svårt för och se dom att gå med på att gå in på ett ställe med såna djur. Men det gäller väl att ligga på med inte allt för hårt. först försöka bevisa för dom att det är en intresse som e där för o stanna, och bevisa för dom att det inte e några farliga djur vid rätt skötsel.

Det med att vara tveksam men nyfiken. så har min mamma alltid varit. Hon va emot mig att jag skulle skaffa fiskar (fråga mig inte varför), Men nu när jag väl harmina fiskar så är hon där så ofta hon kan för o kolla hur det ligger till med dom, och hon va nog den som var mest glad när jag fick mina första yngel :P

Ja men försök förklara för dem först :) Se hur långt du kommer, jag började3 prata med den som var lättast att övertyga (mina småbröder och självklart pappa), betade av min syster och mamma sist och då hade jag resterande av familjen som iaf inte var emot utan tyckte de va häftigt nu med. Sen får man börja i liten skala först, skaffa något som inte är så värst farligt enligt dem. Börja med en 3 m boa/pyton kanske inte blir så uppskattat (min mamma fnattade mer över frysta möss än över ormtjatet i sej) men nu har jag inte plaqts för orm ändå, men kan vara bra att göra ett smart första val särskilt om man bor hemma eller med någon som är rädd/osäker. Oftast vinner väl nyfikenheten över osäkerheten (iaf enligt min erfarenhet).

Och om din mamma reagerat så över fiskarna så borde nog inte reptilerna vara något större bekymmer tror jag inte, de flesta har aldrig träffat eller läst om reptiler utan bara bestämt att de är emot och ändrar sej fort när de träffar/ser dem för första gången. :) men jag kan bara tala utefter min erfarenhet om reptilrädda människor.

Ja, Jag känner att pappa kunde jag övertala när jag var typ 15, så där e inga problem, Men även då så sätter sig mamma på tvären, Men med att ge henne vetenskapen o intresset jag har så tror jag att jag kan henne att förstå att det inte nåt äckligt/ eller något att vara rädd för, Men är verkligen rädd för att hon ska sätta sig på tvären igen, men med att hålla på o förklara mer o mer så tror/hoppas jag att hon ge med sig.

Nej det e som du säger, mycke handlar om okunskap och förbestämnda att dom ogillar dom, bara för att dom ser ut och så.

Du får försöka, man får helt enkelt inte ge sej. Det som fick min mamma att acceptera det var vetskapen om att de inte var slemmiga... Hon trodde att alla reptiler var slemmiga och kladdiga bara för att de ser ut som de gör.. Sen att skaffa något där inte insekter är hela dieten tyckte min mamma var bättre än bara insekter, då insekterna gillade hon inte helt (inte heller frysta möss eller dylikt)

Har en storebror som är absolut livrädd mina ormar. han går inte ens in i samma rum. meeen och så bor vi ju inte under samma tak så. annars har jag inte haft några problem med rädda anhöriga, det är nästan tvärtom, dom tycker mina ormar är fina och fräna. :) 

Om en person är rädd så bör man ta det i den rädde personens takt och inte pusha på. Att de sätter sig på tvären är en helt annan sak :)

Bor man hemma hos föräldrarna och vill skaffa terrariedjur så tror jag det handlar mycket om att visa att man är kunnig, påläst och att man verkligen kommer att ta hand om djuren på ett bra sätt. Kan man förklara att intresset är så pass starkt att man inte kommer att tappa det så borde det kännas som en lättnad för föräldrarna.

I övrigt tror även jag att det handlar mycket om okunskap och att man måste informera. Själv har jag haft orm i 18 år men det finns fortfarande personer i min närhet som är rädda och det får man acceptera. Om rädda personer ska komma hem till mig så dubbelkollar jag att det är stängt i alla terrarier och tvingar ingen att ens gå in i terrarierummet om de inte vill. Sen kan jag fortfarande få kommentarer som "inte ska du skaffa en till?" i en tråkig ton, och det är tråkigt men jag har lärt mig att leva med det också :)