Diskussion om hantering

SÖK
Logga in för att posta i forumet
Sida av 54

5061
3824
Tropfrog:
Är du helt säker att du vill väcka denna tråden till liv igen?

De är levande varelser, korrekt. Finns massor av djur som är levande varelser som inte uppskattar mänsklig kontakt.

Mvh
Magnus 

273
185
peter68:
Sollenstrumpa skrev:
Jag har inga bevis men jag har egna observationer från när jag hade strumpebandssnok. Jag tyckte verkligen att när de vant sig vid hantering så uppskattade de att vara ute och utforska några gånger i veckan eller mer. De kom fram till mig när jag la fram handen i terrariet och backade inte undan när de insåg att det inte var mat. Sedan tror jag inte att ormar njuter av att vara med dig personligen, men att de uppskattar att se något annat då och då. De är trots allt levande varelser. 


Jag håller helt med om att släppa ut ormen. Jag brukar öppna terrariet några centimeter och placera en stege så min boa kan ta sig ut om han vill. Ibland vill han inte lämna terrariet. Ibland återvänder han själv. Andra gånger får jag bära tillbaka honom. Antingen för att det är sent och jag behöver gå och lägga mig eller för att han har gömt sig och inte längre är intresserad av att utforska omgivningen.

Det finns några skallerormar som är sociala och där är ödlor som ska grupphållas, men jag tror inte någon av dem uppskattar vår närvaro. I synnerhet inte ormar.

Däremot tror jag att det finns ormar som störs mindre än andra av vår närvaro. Alltså individer och inte arter. Jag tänker då bland annat på den selektiva avlingen av silverräv i Ryssland.

9
3
Sollenstrumpa:
Tropfrog skrev:
Är du helt säker att du vill väcka denna tråden till liv igen?

De är levande varelser, korrekt. Finns massor av djur som är levande varelser som inte uppskattar mänsklig kontakt.

Mvh
Magnus 

Jag vill inte skapa dålig stämning, det är bara min åsikt. Jag tror inte nödvändigtvis att ormen gillar mänsklig kontakt men jag tror att det är bra för dem att få komma ut och utforska världen lite och inte bara vara i terrariet. 

1
1
FridhfullaReptiler:
Jag hanterar alla mina djur och tycker att djur som lever i hemmet bör kunna hanteras. Tänk er vilken stress man skulle påverka på ett djur som aldrig blivit hanterat om det plötsligt blir sjukt och behöver veterinär eller annan hjälp. Mina ormar slingrar sig gladeligen upp på min axel, utan att jag själv sätter dom där. Jag märker tydligt på dom att de gillar att lämna terrariet en stund då och då :) 

5061
3824
Tropfrog:
Nu förväntar jag mig inte att någon längre läser hela tråden innan de svarar. Men om du hade gjort det så hade du funnit en mycket intressant jämförelse som åtminstone fick mig att tänka en vända till när det handlar om att vänja ormen så att den inte blir stressad den dagen den skall till veterinären.

Jämförelsen rör våra egna barn som blir mycket stressade när de skall ta vaccin. Forummedlemmen menade att hantera en orm för att förbereda för den dagen den behöver vård är som att sticka sitt barn med nålar på regelbunden basis för att minska stressen när det är dags för vaccinering. Mycket intressant jämförelse tycker jag.

Men jag tänker ändå att det går att göra fler tänkvärda jämförelser.

Jag har aldrig själv behövt ta en reptil till veterinären. Den dagen det händer är de inte "vana". Dock har jag vid tillfälle tvingats ta med koi fisk dit. Det har aldrig någonsin fallit mig in att börja hantera mina fiskar på regelbunden basis för att förbereda och undvika stress. Det finns folk som hanterar dem några gånger om året. Det är oftast för inspektion, mätning eller förflyttning. Ingen jag någonsin sett göra detta har använt argumentet att de gör det för att minska stress när de behöver vård.

Mina hundar blir otroligt stressade vid veterinärbesök trots att jag hanterar dem dagligen. Jag har svårt att tro att mer kel klapp och lyft av hundarna skulle kunna ändra på den saken :)

Mvh
Magnus 

Medlem i SHF
13
8
IsabelleAlmqvist:

Tropfrog skrev:
Nu förväntar jag mig inte att någon längre läser hela tråden innan de svarar. Men om du hade gjort det så hade du funnit en mycket intressant jämförelse som åtminstone fick mig att tänka en vända till när det handlar om att vänja ormen så att den inte blir stressad den dagen den skall till veterinären.

Jämförelsen rör våra egna barn som blir mycket stressade när de skall ta vaccin. Forummedlemmen menade att hantera en orm för att förbereda för den dagen den behöver vård är som att sticka sitt barn med nålar på regelbunden basis för att minska stressen när det är dags för vaccinering. Mycket intressant jämförelse tycker jag.

Men jag tänker ändå att det går att göra fler tänkvärda jämförelser.

Jag har aldrig själv behövt ta en reptil till veterinären. Den dagen det händer är de inte "vana". Dock har jag vid tillfälle tvingats ta med koi fisk dit. Det har aldrig någonsin fallit mig in att börja hantera mina fiskar på regelbunden basis för att förbereda och undvika stress. Det finns folk som hanterar dem några gånger om året. Det är oftast för inspektion, mätning eller förflyttning. Ingen jag någonsin sett göra detta har använt argumentet att de gör det för att minska stress när de behöver vård.

Mina hundar blir otroligt stressade vid veterinärbesök trots att jag hanterar dem dagligen. Jag har svårt att tro att mer kel klapp och lyft av hundarna skulle kunna ändra på den saken :)

Mvh
Magnus 


Vadå brukar du inte gulla med akvariefiskarna? 


5061
3824
Tropfrog:
IsabelleAlmqvist skrev:


 

Vadå brukar du inte gulla med akvariefiskarna? 



Nu är inte detta ett fisk forum. Men en snabb replik kan jag ändå inte motstå.

Koi är INTE akvariefiskar. Det är en avelsvariant av en kallvattenslevande fisk, den vanliga karpen. De växer upp till 120 cm och 35 kilo. Även om vi här i Sverige sällan når 90 cm. De är på tok för stora för akvarium. De skall hållas utomhus i väl tilltagna dammar. Somliga tar in dem i svala utrymmen på vintern. Men då definitivt inte i akvarium. 

Som jag redan skrivit i tråden så hanteras koi ofta av hobbyister. Om man håller många tillsammans och håller igen med maten så blir de nära på "handtama" också. Bra mycket mer än jag någonsin sett en reptil. Men det är inte ägarens närhet de söker, det är maten I ägarens hand.

Jämförelsen mellan koi och reptiler är inte helt orelevant. Hanteringen i sig själv är stressande för båda och miljön utanför deras normala terrarium/damm är oftast dålig för deras hälsa.

Mvh
Magnus 

Medlem i SkHF
961
1076
NellyNiklas:
Ledsen att peta på denna tillfälligt sovande björn, eller fortsätta piska en död häst.

Jag lyssnade på denna podcast idag. Intressanta ämnen som diskuteras, bland annat hantering. I diskussionen ingår lite olika folk från olika områden och läger. Värd att lyssna på.

youtu.be/5m3O07RwvhE

Mvh
Niklas

Medlem i SkHF
961
1076
NellyNiklas:
En annan intressant diskussion på ämnet.

podcasts.apple.com/se/podcast/reptile-fight-club/id1567470624?i=1000597007093

Mvh
Niklas

7
0
JenniferEngdahl:
Man behöver inte hålla med mig i det jag kommer skriva här nedanför då alla har sina egna åsikter och tankar. 

 

Jag håller med på den punkten de flesta tar upp:

Att man ska undvika att lägga mänskliga känslor på ett djur.

 

Det händer hela tiden med alla slags djurarter.

Till exempel har personer påstått att en hund gråter när den egentligen får en host attack(Ja, hundar kan känna sorg men det innebär inte att deras sorg låter eller liknar vårat sätt att sörja på.)

Eller när dem menar att en flodhäst väljer att rädd en zebra från en krokodil när den egentligen vaktar sitt revir och skulle utan tvekan skada zebran om den inte hann ta sig därifrån.

 

Det är nog inte så bra att hantera de reptiler som har känsligt skin, de djur som kräver hög fuktighet eller väldigt varma temperaturer och som inte klarar av stora temperatur skillnader. 

Beroende då på reptilen och dennas naturliga miljö.

Vissa är det helt enkelt bara skadligt för fysiskt.

 

Men de reptiler som det inte är skadligt för fysiskt är då eventuellt ett undantag.

Då tror inte jag på att alla individer tar hantering som en negativ upplevelse.

I och med att de lär sig vart maten kommer ifrån och då kopplar vissa personer i hemmet till det.

De kan då lära sig att tolerera viss hantering.

Andra individer kan nog även koppla den person de känner igen med trygghet. 

Då när man tar ut den individen så håller den sig gärna nära för att den känner sig trygg hos en.

Som när en orm trycker sig mot väggarna i sin grotta.

De kan även säkert uppskatta beröring för att det kännas skönt att bli kliad där de har klåda till exempel.

Speciellt när de är påväg att ömsa.

 

Det är väldigt individuellt. Man får lära känna sina individer så att man vet vilka man kan hantera och vilka som gärna slipper det. 
Man ska respektera sina djur som individer och inte gå efter hur man vill att de ska vara.

 

Jag tycker även att det är viktig att lära sina reptiler att tolerera hantering i korta stunder så blir det enklare att städa hos dem.

Även så att veterinär besök inte blir till en väldigt stor stressig upplevelse. Det vill man helst undvika.

Självklart blir detta en hel del mycket svårare med gifta reptiler.

Då ska man nog undvika all hantering om inte nödvändig.

 

Till exempel från en egen upplevelse med en skäggagam.

Jag matade henne bara och hade henne ute i korta stunder.

Annars så hanterade jag henne inte speciellt mycket.

 

En gång när jag var i skolan så smet hon ut ur sitt terrarium.

Hon var ute ur det i nästan 4-6 timmar då min mor var ensam hemma och var rädd för henne.

När jag kom hem så gick jag raka vägen till mitt rum, där hennes terrarium stod, för jag visste att hon inte mår bra utav att inte få vara i sitt varma hem.

Jag kom in i rummet och hittade henne under mitt skrivbord. 

Hon var så upprörd så att hon vässde och hela hennes haka var kolsvart.

Ändå så bet hon inte mig eller riktade sin ilska mot mig.

Hon gick upp i mina händer och lät mig föra henne tillbaka till sitt varma terrarium. 

Efter en kort stund så lugnade hon ner sig och vart sitt chilla jag igen.

Hon uppskattade nog att få vara tillbaka i värmen.

 

En annan gång med henne var när jag bestämde mig för att sälja henne så skulle jag leverera henne till den nya ägaren. 

När jag var där så ville dem hålla henne, vi satt på golvet, men hon valda att springa över till mig och klättrade upp i mitt knä.

Hon gjorde så nog för att jag var den enda där som hon kände igen och valde då trygghet i det kända istället för osäkerhet i det okända.

Logga in för att posta i forumet
Sida av 54
Redigera inlägg
Kom ihåg att följa terrariedjur.se's regler när du postar i forumet.
Infoga youtubeklipp
Klistra in adressen till youtube-klippet nedan: (exempel: http://www.youtube.com/watch?v=VaOjDr6H0fI)

Laddar upp och infogar bild