Allmänt

Skorpionen Hadrurus arizonensis är den största skorpionarten i Nordamerika där den lever naturligt i utkanten av ökenområden. Dess utbredningsområde är Mexiko och USA, främst i staterna Arizona, Utah, Kalifornien och Nevada.

Denna skorpionart är milt giftig och har ofta jämförts med ett bistick i styrka. Giftets styrka är 168mg/kg enligt LD50. Dock bör man komma ihåg att skorpiongift, oavsett styrka kan ge en allergisk reaktion (anafylaktisk reaktion) som kan vara allvarlig. Man ska därför alltid vara noga med att skydda sig mot stick och vid ett stick vara uppmärksam på om symtom uppkommer. Symptom kan vara andningssvårigheter, stark och utdragen smärta samt extrem svullnad. En eventuell allergisk reaktion dyker oftast inte upp vid första sticket utan vid senare stick, detta då kroppen bildat antikroppar efter första sticket. Vid en allergisk reaktion ska sjukvård alltid uppsökas!

Arten saknar etablerat svenskt populärnamn även om den vid enstaka tillfällen nämnts som ”Stor hårig ökenskorpion” vilket är en översättning från det engelska namnet ”Giant desert hairy scorpion”.

Utseende och beteende

Foto: Malin Berggren

Denna gulaktiga stora skorpionart är som populärnamnen antyder, hårig. Den har brunsvarta hårstrån som man främst kan se på bakkroppen och gadden. Dessa används enligt forskarna för att fånga upp vibrationer och på så vis skapar den en bild av omgivningen. Den har mörka markeringar på ovansidan av kroppen och har avlånga gripklor.

Hadrurus arizonensis är en relativt aggressiv och aktiv skorpion. Den är väldigt snabb och försvarar sig kraftigt. Den är en grävande art som kan vända upp och ned på ett terrarium under en natt, jag har själv flera gånger fått gräva fram vattenskålen ur en stor hög med substrat. Den gräver mycket om möjlighet ges. Den är en tålig art med låga krav på sin omgivning. Den kan dock få problem med ömsningar och det verkar vara den största anledningen till att skorpionen dör i fångenskap.

Terrarium

Ett terrarium på 30*20*30 eller 30*30*30 fungerar bra till en individ men ju större desto bättre. De rekommenderas inte att ha dessa i grupp då de är kannibalistiska och det slutar oftast illa. Något att tänka på är att denna skorpion vill ha ett djupare substrat så den kan gräva ned sig och bygga grottor/gångar vid behov. Ju djupare som går att ha i terrariet desto bättre. Den ska helst inte gå på ren sand då det blir svårt att gräva och den återfinns i det vilda extremt sällan på just ren sand. Den lever främst i utkanten av ökenområden samt torra områden med låg nederbörd och då exempelvis på sandblandad jord. Substratet ska vara grävvänligt och relativt hårt packat. Ett bra tips är att blanda sand, jord/torv (ogödslad!) och/eller träflis, t.ex. Aspen snake bedding eller Jungle earth. Trämaterialet ska var mer ”trådigt” än kompakt som t.ex. alspån är. Excavator clay/grottsand (eller motsvarande) blandat med sand ca 30/70 rekommenderas också.

Den ska alltid ha en liten vattenskål i terrariet men det är sällan den dricker ur vattenskålen (har sett min göra det vid enstaka tillfällen), de brukar få tillräckligt med vätska från bytesdjuren. Om det är djupt vatten i skålen rekommenderas att lägga i några stenar så att skorpionen inte kan drunkna.

Det bör finnas minst två gömslen i terrariet, helst en på den varmare sidan och en på den kallare. Vid grupphållning behövs många fler gömslen. Korkbark är utmärkta som gömslen då de gärna gräver små hålor (precis så de ryms) under dom. En grotta som t.ex. Exo Terras rekommenderas inte då de är för stora för att skorpionen ska känna sig trygg.

Foto: Malin Berggren

Luftfuktighet

Skorpionen återfinns främst i utkanten av ökenområden och i områden där årsnederbörden är väldigt liten (max 25-50 cm/år). Den ska därför inte ha ett fuktigt terrarium, att duscha lätt någon gång per vecka/varannan räcker gott och väl. Alternativt till detta eller som ett tillägg kan vara att sätta ett plaströr som går ned till botten av terrariet med utsågade ”hål” och vattna (sparsamt) genom röret för att få en lite fuktigare botten. Skorpionen kan då söka sig neråt om den vill ha fuktigare.

Belysning

Då denna skorpion är nattlevande behöver den inga starka eller speciella lampor. Den vill helst inte vistas i ljus alls. Jag anser dock att någon typ av belysning bör finnas främst för att reglera en normal dygnsrytm. Jag använder vanliga ledlister från Ikea och har på en timer, ca 14 timmar på sommaren och 10 timmar på vintern. Jag använder dessutom Ikeas färgade ledlister med den blå inställningen som nattljus främst för min egen skull så jag får se djuret lite mer. Den besväras inte av detta ljus utan beter sig som om det vore släckt.

Viktigt är att INTE förväxla detta blå ljus med UV lampor/blacklights. UV lampor/blacklights gör att skorpionen blir självlysande men det finns uppgifter om att skorpioner kan skadas vid längre tids användning. Jag har själv en liten ficklampa med blacklight som jag använder när jag vill titta på skorpionen, denna kortare tids exponering är ofarlig.

Värme

Denna skorpion lever i det vilda i varma och torra områden. Temperaturen bör ligga runt 30-32 grader på den varma sidan. Den ska kunna reglera värmen själv genom att byta gömsle eller att gräva ned sig. Viktigt att tänka på är att skorpioner gräver ned sig för att kyla av sig så värmematta om det används ska aldrig sitta under terrariet. Sätt istället en liten värmematta (med dimmer) på ena sidan av terrariet. Då skapas också två temperaturzoner i terrariet. I sin naturliga miljö förekommer kallare perioder under året och skorpionen är då helt nedgrävd i sina hålor. Om man vill imitera detta kan värmemattan sänkas eller stängas av en period under vintern. Detta verkar dock inte vara nödvändigt.

Föda

Den är insektsätare och äter det mesta som ges. Dubia, gräshoppor och syrsor är utmärkta som foder. Mjölmask och zophobas bör ges endast undantagsvis då de innehåller mycket fett. Skorpionen får mycket av sin vätska från bytesdjuren. I naturen äter den förutom insekter även mindre ödlor och ormar samt andra skorpioner.

Könsbestämning

Det kan vara svårt att könsbestämma ensamma skorpioner utan att ha något att jämföra med men denna skorpion har några könstypiska kännetecken. Honorna har normalt mindre pektiner än hanarna samt att hanarnas pektiner oftast överlappar varandra. Man kan också räkna antalet ”strån” på pektinerna, 32-37 stycken indikerar hane medan 24-31 stycken indikerar hona.

Avel

Precis som andra skorpioner är denna skorpion vivipar och honan föder levande ungar. De klättrar sedan upp på ryggen på honan tills de ömsat första gången. Honan brukar få runt 30 skorplingar per gång.

Avel på Hadrurus arizonensis är omstritt och extremt sällsynt. Det finns några få rapporterade födslar men vad jag vet så överlevde inte skorplingarna till vuxen ålder. Det kan finnas dom som lyckas med avel men just nu finns inga bevis för detta. En teori som framförts angående detta är att de i naturen kan gräva gångar som är flera meter långa och att avsaknaden av möjlighet till detta påverkar aveln negativt.