Skötsel Strumpebandssnok

Strumpebandssnok

Thamnophis sirtalis
Vetenskapligt namn: Thamnophis sirtalis
Svenskt namn: Strumpebandssnok
Familj: Colubridae
Släkte: Thamnophis
Livslängd: ~10år
Ursprung: Nordamerika
Fullvuxen storlek: ~60-100 cm
Föda: Köttätande
Aktiv: Dagaktiv
Miljötyp: Marklevande, i närheten av vatten.

Allmänt

T.sirtalis är huvudsakligen dagaktiv. I varmare klimat kan även en viss nattaktivitet förekomma, precis som våra nordiska ormar gör på varma sommarnätter.
Honor är större och kraftigare än hanar, medellängden brukar landa mellan c:a 60-100 cm.

Utseende och beteende

Strumpebandssnokar är fantastiskt intressanta och givande reptiler att hålla. De är dagaktiva, mycket nyfikna och undersökande djur. Gemensamt för samtliga arter (utom ett fåtal ovanliga arter i fångenskap) är att de är randiga, en bred enfärgad rand utmed hela ryggen på ormen, och mycket varierande färgteckning utmed sidorna. Just T.sirtalis är en art som har hela 13 underarter, alla med olika varianter i sin färgteckning!
I naturen så lever ormarna oftast i närhet till vatten, där de jagar sin föda. Inte helt olikt den svenska Snoken!
De påträffas i större delen av Nordamerika, Vanliga bytesdjur för ormarna i det vilda inbegriper fisk, groddjur och dess yngel, daggmask, och kanske mera ovanligt smågnagare och fåglar. T.sirtalis kramar ej ihjäl sitt byte utan sväljer det helt levande. De har ett svagt gift som utsöndras från Duvernoys körtel via saliven medan de tuggar på sitt byte, detta bidrar till att bytet blir mera medgörligt. Blir man biten av sin orm orsakar detta i undantagsfall endast mild rodnad och de anses vara helt ofarliga för människor. Medan många andra vanliga ormar i fångenskap gömmer sig och är inaktiva utom vid utfodring så är Thamnophis ofta på upptäcktsfärd och visar upp sig. De kan om så önskas hyfsat lätt bli vänjda vid att ta mat ur sin skötares hand, och är likaledes i många fall enkla att handskas med.

Terrarium


Då Thamnophis är mycket aktiva djur så bör deras terrarium spegla detta beteende. Ett minimum är som för alla ormar att längden på terrariet motsvarar ormen i fullt utsträckt tillstånd. Strumpebandssnokar klättrar även gärna så att ha vertikal höjd tillgängligt är även det att rekommendera. Som bas i inredingen kan följande tumregler användas: två gömställen (ej för stora, ormen tycker om att känna väggarna mot kroppen), ett på vardera sida av terrariet. På den ena sidan kan man ha en spotlight eller värmematta, detta skapar en temperaturgradient som djuren kan använda sig av. Ofta ser man info om att Strumpebandsnokar ej gillar att sola, vilket är helt hämtat ur tomma luften. De klarar sig bra på undervärme, men sätter du istället upp en spotlight så kommer du snart se samtliga ormar i terrariet trängas under den för bästa möjliga exponering. Som varmast bör du ha en gräns på c:a 26-28 grader och på den svala sidan kan det ligga runt 20. Nattetid klarar de sig fint på normal rumstemperatur som då sjunker av sig självt. Luftfuktigheten i ett genomsnittligt hem (minst 40 %)fungerar fint, när du ser att ormen ska ömsa så kan du om du har ett välventilerat terrarium duscha lite extra morgon och kväll för att hjälpa till.

I mitten av, eller på den svala sidan, så placerar du en vattenskål. Stor nog för samtliga ormar i terrariet att få plats i samtidigt, och då den vattenälskande Thamnophis gärna skiter i badet så måste du ha koll på vattnet, gärna med dagliga byten!

Som bottensubstrat rekommenderas asp eller så kallad reptilbark. Man kan även använda sig av t.ex papperhanddukar om man ej är ute efter en naturlig look, men tänk på att då ormarna har en hög ämnesomsättning så blir det mycket avföring och du vill kunna se detta och städa upp enkelt!

Föda

I naturen så är T. Sirtalis oppurtinist, d.v.s de äter det dem kommer över. I fångenskap så bör man därmed helst försöka återspegla detta genom att ge sin orm så mycket variation man kan.
En bra bas är att lära sin orm ta muspinkies från tidig ålder. Detta är en komplett föda, och behöver ej kompletteras med vitaminer och kalk. Nyplockad daggmask från områden utan besprutning och miljögifter är även det omtyckt, men bör kompletteras med kalk och vitamin.

Annan föda som kan ges är fryst och upptinad fisk.Ofarlig fisk är gädda, aborre, gös, och som undantag för havsfisk, även lax. OBS! Med stor reservation för vilken typ av fisk. Anledningen till detta är att många fiskarter förstör ormens förmåga att spjälka B1-vitamin, som är livsviktigt för bl.a nervfunktioner. Detta kommer ge dödligt resultat om det ej ges akt på! Några exempel på dålig fisk är Guldfisk, Strömming och Torsk. Fisken måste dock frysas och tinas upp, detta för att döda eventuella parasiter. Ger man fiskfilé som basföda så måste den kompletteras med kalk och vitaminer. Hela fiskar innehåller t.ex skelett och inälvor och kan därför anses vara näringsvärdigt fullgoda.

Ämnet Strumpebandssnok och att mata med fisk kan bli en smärre uppsats i sig, så därför rekommenderar jag att du bör se över en komplett lista över farlig och ofarlig fisk på thamnophis.com

Dvala & Avel

Strumpebandssnokar är att betrakta som högst fertila djur, och somliga arter kan få mycket stora kullar på över 50 ungar! Vanligare är dock runt 30-talet. De föder levande ungar, och har en dräktighetsperiod om c:a 3-3,5 månader.
För att få till parning krävs ofta övervintring, dvs att djuren får en period i dvala som simulerar skiftningen av årstider ute i naturen. När de sedan värms upp igen så blir en typ av bilogisk vår, och instinkten att para sig blir stark. Parning kan dock inträffa även utan övervintring, så därför bör man vara helt säker och beredd på eventuella konsekvenser om man väljer att ha honor och hanar tillsammans.

Strumpebandssnoken kräver en övervintring om dryga 2 månader, och en temperatur runt mellan 5-12 grader. Denna sänkning i ljus och värme kan ske gradvis, men det anses av somliga ej vara nödvändigt.
Ormarna måste få gå utan mat på minst 2 veckor för att få tömma hela sin tarmkanal. Annars ligger detta och ruttnar i deras magar under dvalan.

Ormarna måste under hela övervintringen ha tillgång till färskt vatten och ett gömställe, och när det väl är dags för att vakna till igen, så får även gärna detta ske gradvis, både med ljus och värme. Du bör endast övervintra vuxna djur, d.v.s deras andra vinter. Är de för små och lättviktiga så finns annars risken att de dör. Värt att nämna är även att man ej bör övervintra ormarna i onödan heller, utan det kan ses på som en funktion som kan hjälpa till vid annars misslyckad avel. Den naturliga skillanden på ljus och mindre temperatur-skillnad som uppstår i ett genomsnittligt nordiskt hem på vintern fungerar fint för Strumpebandssnokarna.

Slutord

Avslutningsvis så är detta menat som en fingervisning. Det finns över 30 arter av Strumpebandssnok, som alla har sina mera eller mindre unika val av miljö och föda i det vilda.
Denna lilla guide fungerar generellt bra för samtliga arter av Thamnophis, men sök upp specifik information om just den art du själv har lyckats få tag i! Detta för att få en så lång och för ormen njutbar tillvaro som möjligt. Jag rekommenderar även dig som är intresserad, att gå med i det internationella forumet www.thamnophis.com, där några av världens främsta uppfödare av strumpebandssnokar är registrerade användare.

Skötselråd skrivet av: Christopher Hjelte
Senast uppdaterad: 2012-12-11 18:22
Skötselrådet har visats: 18749 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 21 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till