Skötsel Hondurasmjölksnok

Hondurasmjölksnok

Lampropeltis triangulum hondurensis
Vetenskapligt namn: Lampropeltis triangulum hondurensis
Svenskt namn: Hondurasmjölksnok
Familj: Snokar (Colubridae)
Släkte: Kungssnokar (Lampropeltis)
Livslängd: 15-20 år
Ursprung: Centralamerika; Honduras, Nicaragua och nordvästra Costa Rica.
Fullvuxen storlek: I naturen omkring 130-150 cm, i terrarium omkring 180 cm, men exemplar på uppåt 2 meter finns dokumenterade.
Föda: Smågnagare, ormar, ödlor, grodor, fåglar och deras ägg
Aktiv: Natt-, skymnings- och gryningsaktiv.
Miljötyp: Tropisk regnskog

Allmänt

En av de allra största underarterna av mjölksnok, de övriga central- och sydamerikanska underarterna blir ungefär lika stora, men bara den equadorianska mjölksnoken (Lampropeltis triangulum micropholis) och den svarta mjölksnoken (Lampropeltis triangulum gaigei) blir större.

Utbredning och habitat

Tropiska regnskogar i Honduras, Nicaragua och delar av nordvästra Costa Rica. Återfinns i elevationsavsnittet från havsnivå upp till några hundra meter över havet.

Utseende och beteende


Normalfärgad. Foto: Peter Martinelle

Grundformen är trefärgad röd-svart-vit. De röda fälten är breda, omkring 4-6 cm, medan de svarta är smalare, omkring 1- 2 cm. De vita ringarna som ofta är lite smutsvita eller gulaktiga, är även de smala, 1-2 cm. Huvudet är svart och ett smalt ljust band på nosen och ytterligare ett bakom ögonen är typiska kännetecken för underarten. Bandet bakom ögonen är smalt över hjässan, men vidgas framåt över käkarna, så att det ofta ger intryck av trianglar på huvudets sidor som fästs ihop på hjässan.

Det finns ett dussintal olika färgvarianter av hondurasmjölksnok inom terrariehobbyn utöver den normalfärgade. En populär variant kallas "tangerine" där de vita fälten istället är orange. Denna finns också utan det svarta pigmentet och då kallas den amelanistisk tangerine. Ytterligare en tangerinevariant finns, men är mindre vanlig, den heter "tangerine dream" och har enbart två färger, orangeröd och svart. Den variant som saknar gult och rött pigment kallas kort och gott "anery" (anerytristisk). Utöver dessa finns ytterligare ett antal, exempelvis normal amelanistisk, som förstås blir röd-gul-vit och dessutom finns samtliga varianter i "hypo". Ordet betyder egentligen "brist på", i detta fallet pigment, vilket innebär att färgerna blir blekare. Hypo hos varianten anery kallas "ghost", medan de övriga färgvarianterna brukar benämnas med hypo + färgvariantens namn.

Arten är natt-, skymnings- och gryningsaktiv. Under dagen gömmer de sig för det mesta och i naturen återfinner man dem gömda under förmultnande träd och stubbar.

Terrarium


Tangerine. Foto: Peter Martinelle

Hondurasmjölksnoken är den enda av artens 25 underarter som lever uteslutande i tropisk regnskog och därför krävs lite annorlunda klimat och miljö än i övriga mjölksnokars terrarium.

Temperaturvariantion dag, 25-32°C, natt 20-25°C, luftfuktighet minst 50% RH. Denna underart av mjölksnok ska inte vintervilas, utan enbart genomgå en vintersänkning av ljustimmar och temperatur under ett par månader, ungefär 5° tempsänkning och 25% färre ljustimmar. I fångenskap är vuxna hondurasmjölksnokar oftast mycket lätthanterliga. De kan bitas och mäskar som juveniler, men de upphör med det när de växer till sig. Den vanliga trefärgade varianten mörknar snabbt med åldern så att den som vuxen kan bli nästan helt svart. Terrarier till mjölksnokar behöver inte vara lika stora i förhållande till ormens storlek som för många andra arter av snokar, dock aldrig under vad som krävs i L80. De klättrar måttligt och man behöver inte ha högre höjdmått än djupmåttet på terrariet. Bottenmaterialet behöver hålla fukt bra och enklast är att använda väl fuktad torv eller cocohumus. Flis eller motsvarande brukar lätt kunna mögla om det hålls fuktigt länge. De ska alltid ha friskt vatten i en skål stor nog för ormen att helt täcka kroppen. Mjölksnokar behöver ha bra gömställen som är helt skyddade från insyn som ihåliga stubbar, barkstycken eller motsvarande.

Föda

Hondurasmjölksnokar är, precis som övriga mjölksnokar, opportunister och tar det som kommer i deras väg om det har rätt storlek. Det kan vara smågnagare, ödlor, grodor, andra ormar, fågelungar eller ägg.

Vuxna hondurasmjölksnokar matas ungefär var tionde dag, två vuxna möss brukar vara lagom.

Könsbestämning

Juveniler upp till tre månader kan man poppa, det vill säga att med en "rullande" rörelse med tummen, pressa försiktigt från svansen upp mot kloaken för att på så vis trycka fram hemipenisarna. Större exemplar könsbestäms lämpligen med sondnålar av kunnig person. Man kan också med hjälp av okularbesiktning bedöma kön. Det kräver erfarenhet och helst flera individer att jämföra med. Enkelt uttryckt smalnar svansen av jämnt efter kloaken på hanar och mer abrupt på honor.

Avel


Anery. Foto: Sanna Blomberg

Regnskogslevande arter vintervilas inte i vanlig bemärkelse, istället sänker man temperaturen och ljustimmar under ett par månader, men inte mer sänkning än att man fortsättningsvis kan mata dem. Efter denna period släpper man ihop paret. Ofta parar de sig omedelbart, men om det efter en eller två timmar inte hänt något, tar man isär dem och försöker igen några dagar senare. Omkring sex till åtta veckor efter befruktning lägger honan äggen i den iordningställda äggläggningsboxen med sphagnum, Vermiculite eller motsvarande fuktigt substrat. Kullarna brukar omfatta upp till dussinet ganska stora ägg.

Kläckningstiden är cirka 55-60 dagar i 29°C och 85 % relativ luftfuktighet. Efter kläckningen separerar man ungarna och placerar dem i varsin liten box med gömställe, fuktbox och vattenskål. Mellan en och två veckor efter kläckning ömsar de skinn och en eller ett par dagar efter det kan man prova att mata första gången med en nyfödd muspinkie. Hondurasmjölksnokens ungar är stora, ofta upp till 40 cm när de kläcks, så redan andra matningen, när man konstaterat att de fungerar som de ska, kan man ge stora muspinkies och efter 4-5 matningar små musfuzzies. Hondurasjuveniler är inte kända för att krångla med maten. Några dagar senare när man ser att ormen bajsat, kan man mata igen. Jag varierar matningsintervallen mellan fyra och sju dagar. Stoppa inte en liten mjölksnok i ett stort terrarium, risken att du får en skygg och rädd orm är uppenbar. Små snokar ska bo i små terrarier, inte mycket längre än ormen själv.

Skötselråd skrivet av: Peter Martinelle
Senast uppdaterad: 2014-09-24 10:23
Skötselrådet har visats: 6628 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 28 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till