Skötsel Kalifornisk kungssnok

Kalifornisk kungssnok

Lampropeltis californiae
Vetenskapligt namn: Lampropeltis californiae
Svenskt namn: Kalifornisk kungssnok
Familj: Colubridae (Snokar)
Släkte: Lampropeltis
Livslängd: 15-20år
Ursprung: Sydvästra USA
Fullvuxen storlek: 160cm
Föda: Smågnagare, ormar, ödlor, grodor, fåglar och deras ägg
Aktiv: Nattaktiv, jagar i skymning och gryning
Miljötyp: Öken, strandängar, buskskog och gles blandskog

Allmänt


Desert banded juvenil

Efter reformeringen av arten Lampropeltis getula har de tidigare västliga underarterna lyfts till egen artstatus. Det innebär att den kaliforniska kungssnoken nu är en egen art (Lampropeltis californiae) och att den mexikanska svarta kungssnoken, tidigare Lampropeltis getula nigrita, nu ingår som en svart variant av arten kalifornisk kungssnok.

Utbredning och habitat

Den kaliforniska kungssnoken kommer som namnet antyder från Kalifornien, men utbredningsområdet sträcker sig från södra Oregon till södra Utah, Arizona, Nevada, Kalifornien , Baja Peninsula och nordvästra Sinaloa i Mexiko. Den kaliforniska kungssnoken återfinns i en rad olika biotoper från ökendominerad inlandsterräng till fuktiga lövskogsklädda floddalar och Stilla Havskustens starrgräsklädda sanddyner. De är riktiga opportunister som jagar och tar bytesdjur av alla upptänkliga slag som gnagare och andra mindre däggdjur, fåglar och deras ägg, groddjur, ormar och ödlor.

Utseende och beteende


Coastal banded

Detta är en medelstor snok i det övre skiktet storleksmässigt, upp till 160 cm, ibland mer och omkretsen kan på riktigt stora individer bli 17-18 cm. Utseendet varierar ovanligt mycket inom en och samma underart och det är därför det vetenskapliga namnet har ändelsen ”ae”, som syftar på stor naturlig variation. Det förekommer mer än ett dussin olika naturliga färg- och teckningsvarianter. De kan vara ringade, bandade, stripade, fläckiga, sadelmönstrade och enfärgade. De kan också ha omvända färger i alla dessa teckningsvarianter, alltså att de är vita eller gula med svart eller brun teckning. Naturligtvis finns även albinistiska former och sådana med alla mönster sammanblandade eller ospecificerad teckning, dessa brukar kallas ”aberrant”.

En grynings- och skymningsaktiv, i huvudsak marklevande, medelstor orm med blanka fjäll. Det vetenskapliga släktnamnet Lampropeltis betyder faktiskt skinande eller blänkande fjäll. Under dagen håller sig kungssnoken vanligen gömd under någon stubbe eller i ett gnagarhål och kommer bara ut i dagsljus för att värma sig i solen.

Den kaliforniska kungssnoken är utan jämförelse den mest förekommande representanten för Lampropeltissläktet i terrarier världen över. Populariteten beror på att den dels är mycket vacker att se på och dels att det är ett av de allra mest lättskötta och tacksamma terrariedjur man kan ha.

Terrarium

Den kaliforniska kungssnoken är en av de mest lättskötta ormar man kan ha. De blir lätt handvana och bits ytterst sällan om man inte provocerar dem hårt. Undantag är nykläckta ungar som biter allt som kommer för nära. Småttingarna mäskar förstås också och det kan äldre individer också göra om de inte är handvana. Enstaka exemplar kan vara aggressiva, men dessa har ofta hanterats illa tidigare, eller fått svälta. Hungriga kungssnokar tenderar att vara mer aggressiva än välfödda.


Desert banded 50/50

Terrariet till en vuxen kungssnok bör vara cirka 120 x 60 x 60 och man kan välja inredning mer eller mindre fritt under förutsättning att man ser till att förse ormen med bra gömställen, en stor vattenskål och en liten värmematta under terrariet i något av de bakre hörnen. Temperatur mellan 23 och 30°C, luftfuktigheten ska vara förhållandevis låg 40 - 50 %, annars drabbas de lätt av respiratoriska sjukdomar. Belysningen är inte speciellt viktig, en helt vanlig lågenergilampa duger gott. Vad gäller växter väljer jag att använda plast eftersom de här ormarna bökar ganska mycket. Stoppar man in en kruka har ormen snart vält ur hela jordklumpen. Bottensubstrat kan man välja efter eget tycke och smak, jag föredrar torv med lite sand inblandat. Ren sand är olämpligt av två skäl: Det medger inte grävande av de tunnlar som de här ormarna gärna gör. Den flytande delen av avföringen sjunker ner under sanden och sprider sig över stora delar av bottnen, vilket ger upphov till problem med städning och frän, äcklig lukt.

Föda


Coastal striped

Frysta möss i lämplig storlek duger bra, även om det går att mata med i stort sett vilka djur som helst i lämplig storlek. Små möss (pinkies) till nyfödda ungar, behårade musungar (fuzzies) till ungar mellan 3 och 6 månader, hoppmöss (popcorn) till ungar upp till ett år. Därefter halvvuxna möss tills de är stora nog att ta vuxna möss vid omkring två års ålder.

Jag tinar mössen i ljummet vatten och torkar av dem innan jag matar ut mössen. Jag väljer att mata i terrariet och inte utsätta ormarna för den stress det innebär att flytta dem vid varje matning. Maten läggs i en skål strax innan lamporna släcks på kvällen och sedan lämnar jag det hela till morgonen efter.

Könsbestämning

Poppning lämpar sig bra för könsbestämning av nykläckta ungar och juveniler upp till 3 månader ålder. Därefter kan man välja något av de övriga sätten, palpering, okulärbesiktning eller knappsondering.

På subadulta eller vuxna individer brukar det gå att se på svansen om det är hona eller hane. Hanens stjärt är längre och avsmalnar jämnt, medan honans lite kortare svans avsmalnar abrupt bakom kloaken.

Avel


Reverse spotted

Se upp! Detta är notoriska kannibaler, släpp aldrig ihop två ormar med avsevärd skillnad i storlek och se till att de inte är hungriga. Jag kan här delge en händelse från min egen verksamhet som kan få vem som helst att bli försiktig: Våren 2005 släppte jag ihop en stor hona, runt 150-155 cm, med en medelstor hane, kanske var han 120 cm, men han vägde mindre än hälften av honans vikt. Jag skriver "var" för det gick åt helsike!

Jag satt där på en stol och vaktade medan de ringlade runt varandra, dock kunde jag inte se någon riktig parning, de verkade inte riktigt tända, kanske var parningssäsongen redan över? Efter en timme fick jag för mig att gå in och fylla på vattenkannan som var tom. Jag var borta några få minuter, men när jag kom tillbaka hade honan dödat hanen och redan börjat svälja.

Jag lät henne hållas eftersom hanen inte gick att rädda, då skulle han ju ändå vara till någon nytta tänkte jag. Det tog nära tre timmar för honan att svälja hela ormen. Två dygn senare hade hon svällt upp såpass mycket att det inte funkade längre - hon spydde upp. Huvudet och kanske tio cm av hanen var nersmält, men i övrigt såg kroppen rätt intakt ut.


Dot and dash

Nåväl, annars är det som vanligt med fortplantningen. Man inleder med en 8 till 12 veckor lång vintervila i temperatur mellan 10 och 14°C. Innan de vintervilas måste man medge en tarmtömningsperiod om helst tre veckor, då ormarna får gå i normal temperatur men utan mat. Sedan sänks temperatur och ljustimmar successivt ner till mörker och temperatur som nämnts ovan. När man tar upp ormarna ur vintervilan går man igenom samma process fast omvänt. Obs! Även kungssnokar som inte ska paras måste få sin vintervila. Första måltiden bör vara liten så att man ser att ormen fungerar som den ska. Honan matas sedan så mycket hon vill ha under en till två veckor innan man släpper ihop paret. Hanen ska också matas på bra, men inte med samma mängder. Vid ihopsläppet brukar parning ske omedelbart. Om det inte verkar finnas intresse tar man isär dem och provar igen några dagar senare. Övervaka alltid parningsförsöken!


Black phase (nigrita)

Sex till åtta veckor efter parningen lägger honan äggen i den iordningställda äggläggningsboxen. Man placerar äggen i exempelvis fuktad Vermiculite, blanda efter vikt 50/50 och sedan något som hindrar kondensdroppar att falla ner på äggen, alternativt begrav äggen helt i kläcksubstratet. Därefter placerar man dem i kläckaren i 28-29°C och minst 85 % relativ luftfuktighet. Äggen kläcks efter 55 - 60 dagar. Man skiljer ungarna och placerar dem i separata boxar, annars medger man decimaring av antalet per automatik. Ungarna ömsar efter cirka tio dagar och därefter ger man dem varsin nyfödd muspinkie. Små kungssnokar utgör ytterst sällan några problem.

Skötselråd skrivet av: Peter Martinelle
Senast uppdaterad: 2013-02-04 19:58
Skötselrådet har visats: 19804 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 121 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till