Skötsel Ögonfranshuggorm

Ögonfranshuggorm

Bothriechis schlegelii
Vetenskapligt namn: Bothriechis schlegelii
Svenskt namn: Ögonfranshuggorm
Familj: Viperidae
Släkte: Bothriechis
Livslängd: 16-20 år
Ursprung: Centralamerika och norra Sydamerika
Fullvuxen storlek: 40-60 cm
Föda: Däggdjur, fåglar och herptiler
Aktiv: Nattaktiv
Miljötyp: Trädlevande
Detta är en giftorm vilket kräver kunskap inom giftormshantering samt att säkerhetsaspekter för hållande av dessa ormar följs.

Allmänt

Ögonfranshuggormen kommer ifrån södra mexikanska delstaten Chiapas, samt genom Centralamerika, Columbia och västra Venezuela till sydöstra Ecuador.

Den lever ofta nära vatten, i låga till måttligt förhöjda tropiska skogar på upp till 2640 meter över havet. Den föredrar att gömma sig bland låga träd, vinrankor och undervegetation.

Artnamnet kommer ifrån latin där Bothros betyder "hål" och Echis – "huggorm". Schlegelii är "efter Herman Schlegel" som var en tysk herpetolog från 1800-talet. Arten klassificerades tidigare under Bothrops tills den flyttades till Bothriechis på 1980-talet.

Utseende och beteende


Ögonfranshuggormen har väldig variation i färg och mönster. Färger som gröna, gula eller rentav röda eller rosa förekommer. Som namnet antyder så har ögonfranshuggormen tydliga karaktäristiska "ögonfransar" ovanpå ögonen.
Den når vanligtvis en längd på 40 till 60 cm, även om enstaka exemplar har överstigit 80 cm.

Den är huvudsakligen nattaktiv, trädlevande och använder "hugg och håll"-tekniken för att injicera gift i dess byten.
Detta är viktigt då många av dess måltider tas uppe bland träden. För att få tag på föda så kan de använda s.k. bytesmimikry med svansen som lockbete. Genom att låta svansen simulera en mask eller larv så luras bytesdjuret till att komma tillräckligt nära.
Det är extremt snabba djur och de kan hugga nästan hela sin längd om dom har snurrat fast svansen runt en gren.

Terrarium

Vertikalt orienterade terrarier är att föredra då det som sagt är trädlevande ormar. En orm i denna storlek kräver enligt L80 mellan 0,04kvm och 0,12kvm i bottenyta beroende på ormens längd.

Till substrat fungerar diverse olika typer, så som mossa, jord, bark. Substrat som håller fukt är det viktigaste.

Denna art är känd för att få massa olika problem om luftfuktigheten är för låg, och man bör därför se till att luftfuktigheten åtminstone går upp ordentligt en gång om dagen.

En vattenskål bör finnas i terrariet även om dessa djur vanligtvis inte dricker ur dem. En vattenskål hjälper trots allt även till med att hålla luftfuktigheten uppe i ett terrarium. Riktiga växter i terrariet hjälper även det till med luftfuktigheten samt att ormarna får möjlighet att dricka vattendroppar från bladen.

Temperatur i terrariet bör ligga på runt 23-29 grader celsius.

Varken full spektrum eller UVB-belysning är nödvändigt, men skadar inte.

Föda

Deras föda består av olika sorters däggdjur, fåglar, ödlor och amfibier.
Matning av dessa djur bör ske varannan vecka till var tredje vecka (pinkies för små ormar och vuxna möss för dom vuxna).
Dessa ormar har en långsam ämnesomsättning, och övergödning kan leda till fettlever.
Använd långa pincetter eller tång vid matning.

Gift

Typisk giftavsöndring vid bett är - 10 till 20mg.
Dess gift är mer potent än det flesta andra Bothrops-arter och bör liksom alla giftormar hanteras med varsamhet. Symptomen vid ett bett omfattar smärta, blodfyllda blåsor, ekkymos (brustna blodkärl som leder till missfärgning) och nekros som kan leda till amputation.

Avel


(Foto: Rasmus Engqvist)

Vuxna bör separeras medan temperaturen sänks gradvis (närmar sig 20 grader celsius) och luftfuktigheten minskar.
Dessutom bör ljusintensiteten hos terrariet sänkas. Denna separation bör ske i 2 till 3 månader, varefter ljus temperatur och fuktighet ökar. Båda könen kan sen föras samman. Honorna kan då börja sola under en värmelampa och sluta äta. Vid denna tidpunkt bör en temperatur på 30 till 32 garder celsius ordnas vid värmeplatsen. Dräktigheten varar vanligtvis från 4 till 6 månader. Denna art kan reproducera hela året och honorna kan producera mer än en kull om året.

Vård av ungar

Det svåraste med dessa djur är att få ungarna att äta.
Därav ger jag ut lite tips och tricks som kan underlätta.

Första matningen bör inte ske förrän efter att ormen har ömsat för första gången.

Separera ungarna en och en så att de bor själva i en plast back på runt 10 liter. För stor boning kan göra dom nervösa.
Även om de måste känna sig skyddade så bör man inte ha för mycket växter och grenar i plastbacken då detta kan göra att matning blir väldigt svår.

Det är viktigt att temperatur och luftfuktighet hålls.

Mata ungarna på natten minst en timma efter terrariet eller ljuset till plastbacken släckts.
När du matar en unge se till att den är på marken och inte på en gren! På så sätt blir den mer defensiv och hugger lättare.

När du försöker att få ormen att hugga och ta bytet, slå då ormen försiktigt på svansen detta gör den förbannad och hugg brukar komma. Samt håll födan framför munnen på ungen och peta med foderdjuret på ungens mun.

Det flesta ungarna kan ta en hel pinkie första gången, men vissa kan kräva mindre byte som ett pinkiehuvud eller en delad pinkie.

Se till att sitta bekvämt för matning av dessa ormar kan ta lång tid och man måste sitta still för snabba rörelser kan skrämma ungen och få den att släppa sitt byte.

Tvångsmatning av ungar är alltid den sista utvägen.

Skötselråd skrivet av: Rasmus
Senast uppdaterad: 2015-01-26 09:16
Skötselrådet har visats: 11395 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 25 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till