Skötsel Leopardgecko

Leopardgecko

Eublepharis macularius
Vetenskapligt namn: Eublepharis macularius
Svenskt namn: Leopardgecko
Familj: Gekkonidae
Släkte: Eublepharis
Livslängd: 20 år
Ursprung: Pakistan, Indien, Afghanistan & Iran
Fullvuxen storlek: 20-30cm
Föda: Köttätare
Aktiv: Nattaktiv
Miljötyp: Marklevande

Allmänt

Leopardgeckon är en utav de vanligaste, om inte den vanligaste, reptilen i fångenskap och är en väldigt bra nybörjarödla.
Många geckos har inga ögonlock utan sover med öppna ögon. Leopardgeckon däremot är en ögonlocksgecko och har som namnet påpekar ögonlock som den stänger då den sover.
Det är en marklevande art som saknar häftlammeller utan har tår med små klor istället.

Ursprung

Leopardgeckon lever vilt i Pakistan, norra Indien, Afghanistan och delar av Iran.
Det finns fem kända underarter av Leopardgecko:
  • E. m. macularius (Blyth 1854) Lever i centrala Pakistan
  • E. m. fasciolatus (Gunther 1864) Lever vid kusten i Pakistan
  • E. m. Afghanicus (Börner 1976) Lever vid södra Afghanistans berg
  • E. m. montanus (Börner 1976) Lever i Pakistans berg på gränsen till Afghanistan (montanus-montains)
  • E. m. smithi (Börner 1981). Info saknas. Okänt ursprungsland.

Utseende och beteende

Leopardgeckon finns i mängder med olika färger, eller s.k. "morpher". Den vanliga normalfärgade leopardgeckon är leopard-mönstrad gul med svarta fläckar, därav namnet.
Den har fettdepåer i sin svans och går ibland felaktigt under samlingsnamnet ”tjocksvansgecko” vilket är en annan art av gecko.
Geckon är huvudsakligen nattaktiv, men kan ofta krypa omkring ute i terrariet på kvällar för att leta efter föda.

Morpher

Leopardgeckon har funnits ett tag i reptilhobbyn och många olika morpher/färgteckningar har avlats fram. Nedan följer en lista på ett par morpher som finns.
bild Namn & beskrivning
Albino
Saknar ämnet melanin och har därför inget svart i deras färgteckning.
Leucist
Denna morph saknar mönster vid vuxen ålder och geckons svans är oftast i en lilagrå nyans.
Blizzard
Denna morph liknar leucist men även ungdjur är utan mönster. Deras färg är vit till gråa nyanser.
Hypomelanistic, Super-Hypo & "Baldy"
Dessa morpher beskriver att en gecko som inte är albino saknar svart pigment. "Baldy" betyder t.ex. att geckon saknar mönster på huvudet.
Tangerine, "Carrot Tail" & "Carrot Head"
Beskriver om geckon har orange färgteckning på olika ställen. "Carrot Tail" betyder att svansen hos geckon har väldigt mycket orange, medans "Carrot Head" betyder att geckons huvud har orange färgteckning.
Mack Snow & Mack Super Snow
Dessa morpher är de geckos som blivit framavlade för att få bort det gula i geckons färgteckning. De kan ofta vara helt svartvita. Mack Super Snow är extra hög kontrast med deras färgteckning och helsvarta ögon. Dessa morpher syns oftast inte på juveniler, utan det tar runt en månad innan man kan se morphen.
Om du vill komplettera denna listan med bilder eller fler morpher, så kontakta anders.

Terrarium


Ett terrarium till ett vuxet par bör minst ha en markyta på 0,36kvm, omkring 75cm gånger 50cm. Temperaturen bör vara mellan 25 - 30 grader på den svala sidan och gå upp till 35 grader på den varma. Om man har högre värme än 35 kan det stressa ödlan och det kan leda till att geckon dör. Leopardgeckon reglerar sin värme genom att flytta på sig när det blir för varmt respektive för kallt. Man kan använda en värmematta eller en värmekabel som värmekälla till leopardgeckon. Se till att det inte blir för varmt bara, så inte geckon bränner sig. När det gäller ljuset i terrariet så använd dig av en timer så att djuren får lika mycket ljus varje dygn. Ljuset bör vara tänt i 12 timmar om dagen under sommarhalvåret och kan gå ner till 8 timmar om dagen under vinterhalvåret. UV-ljus är inte nödvändigt för leopardgeckon, men ej skadligt.

Till leopardgeckojuveniler kan man använda tidningspapper som underlag då de kan bli förstoppade av sandkornen som de får i sig när de jagar maten. Vissa har även en tendens till att självmant äta utav bottensubstratet. Till vuxna leopardgeckos finns en hel del olika bottensubstrat att använda, och det finns fördelar och nackdelar med alla. Många använder sand, men helt riskfritt är det inte för vuxna djur heller då även de kan bli förstoppade av att äta av sanden. Leopardgeckon behöver också ha en fuktlåda att gå till. Den underlättar för ödlan under ömsningen. En fuktlådan kan skapas genom att man fyller en liten plastlåda med något som håller fukt bra (t.ex. mossa, vermiculit) och gör ett hål i locket, där geckon kan krypa in.

I det vilda

Leopardgeckon är en nattaktiv marklevande ödla vilket innebär att den inte har häftlameller som den kan klättra lodrätt eller i tak med men den utforskar ändå klippor, gångar, grenar och grottor så gott de kan med sina tår och klor som delvis kan dras in eller fällas ut. Detta gör att leopardgeckon som terrariedjur uppskattar en inredning som stimulerar upptäcktsfärder.
I den naturliga miljön består marken av hård jord och klippor, grus och sten. Leopardgeckon springer gärna i gamla sorkgångar på jakt efter insekter. De gräver i mjukare jord i de fall de finner det och när kvällen kommer letar den reda på en varm klippa som den ligger på för att öka matsmältningen tills solen har gått ner och nattaktiviteterna tar vid.

Föda

Leopardgeckos är köttätare och äter t.ex. kackerlackor, syrsor, gräshoppor, mjölmaskar, zoophobas och musungar. Men man bör se upp med att inte mata med för stora foderdjur. 2/3 delar av huvudets bredd är en grundregel. Foderdjuren bör vara matade med näring och vitaminrik föda innan den ges till geckon. Ett bra basfoder till leopardgeckos är syrsor. Man ska akta sig med att ge för mycket mjölmask och zoophobas eftersom de nästan bara innehåller fett. Vuxna leopardgeckos kan man mata varannan eller var tredje dag med ett par syrsor. Leopardgeckojuveniler kan man mata varje natt med så många de kan äta. När de är ca 15 cm kan man börja mata varannan dag.

Könsbestämning

Leopardgeckon blir könsmogen när den når en vikt av ca 30 gram vilket innebär att det kan ske när leopardgeckon är långt under ett år gammal. När det gäller stora honor kan de till och med bli könsmogna innan de är halvåret gamla vilket kan överraska många nybörjare. Det största felet många gör är att de köper en hona och en hane som bebisar som sedan får växa upp tillsammans och om oturen är framme så parar de sig långt innan man har tänkt sig eller ens trott att det var möjligt. De är könsmogna men har kanske inte kommit upp i hull ordentligt ännu pga sin unga ålder. Honan blir ofta kraftigt påverkad av äggläggningarna när hon är ung och detta kan för henne vara ödesdigert. Hanen kan av stress under uppvakningen äta sämre och på så sätt täras av att gå i avel vid för ung ålder. För att undvika att utsätta sina leopardgeckos för dessa risker bör man först och främst lära sig att skilja på hur honor och hanar ser ut och sedan hålla dem var för sig fram till den dag då de båda väger över 40 gram. Honan ska gärna väga 50 gram.

Avel

Ansvar som uppfödare

När man har bestämt sig för att man vill para sina leopardgeckos finns några saker man ska tänka på. Man ska ha ett klart syfte för just den här parningen.
Ställ dig frågan:
- Varför vill jag para dessa två?
Svaret ska inte enbart bli:
- för att det är spännande att se om äggen kläcks.
Visst är det kul att se om man kan kläcka fram reptiler och leopardgeckon är en sk nybörjarreptil vilket gör att de många gånger tyvärr blir utsatta för experimenterande av ansvarslösa nybörjare. Är syftet att tjäna pengar får man också tänka en gång till. Det är få som lyckas gå i vinst genom att föda upp leopardgecko.

Svaret bör i första hand grunda sig i en tanke att vilja föra leopardgeckoaveln framåt genom att stärka linjer och bidra till friskare och sundare djur.
Syftet kan också vara att kläcka fram foderdjur till ödleätande reptiler men det kapitlet hoppar vi över här.

När man har kommit fram till ett bra syfte med aveln ska man i första hand se till att ha två sunda avelsdjur i god fysik, inga kända defekter och med gott hull.
I andra hand bör man försöka att läsa på om föräldrarnas bakgrund om detta är möjligt. Dels för att veta att deras förfäder var fysiskt friska och sunda men också för att veta vilka färger som ligger bakom föräldradjuren. Färger benämns morpher och har ett eget avsnitt. Att ha lite kunskap inom morphlära och genetik är en förutsättning för att kunna ge köpare rätt uppgifter om bebisen de har valt.
Leopardgeckon är så bra acklimatiserad i våra terrarier att de utan problem parar sig och lägger ägg. Som ägare och uppfödare har man ett helt annat ansvar i denna fråga och det är att se till att inte för många leopardgeckos kläcks. Varje individ man kläcker fram har rätt till ett långt och lyckligt liv och det kan vara svårt att hitta bra hem till ett djur som lever i 20 år.

Dvala/vintervila

Förr sade man att leopardgeckon krävde en dvala innan de paras. Dvala innebär att man sänker temperaturen under 10 grader. Så kallt ska inte våra terrariedjur gå. Det räcker gott med att ge dem en viloperiod på ca 4 veckor i rumstemperatur för att de ska känna av vintern. Under vilan släcker man ner och drar ur kontakterna till alla värmekällor i terrariet. Djuren ska ha tillgång till friskt vatten under dessa veckor eftersom de inte sover hela tiden.

Parningen

Våren kommer när man tänder upp och återför värmen och detta får djuren i brunst. De äter med god aptit och parar sig omedelbart. Hanen avger ett trummande ljud genom att vibrerar med svansen mot marken. Han närmar sig honan som stannar upp om hon är brunstig. Om hon inte är villig snärtar hon bestämt till med svansen och lämnar snabbt hanen. I de fall hon är i brunst och står stilla när hanen uppvaktar henne kommer han att nafsa på hennes kropp från svansen och upp över ryggen tills han finner ett bra grepp i nackskinnet där han likt ett lejon biter sig fast medan han genomför parningen. Honan står helt stilla och viker undan sin svans för att parningen ska kunna genomföras.

Äggläggning

Efter ca 4 veckor börjar honan se rund ut om buken och hon visar mindre intresse för maten man erbjuder henne. Buken fylls av de två ägg hon bär och sista veckan ligger hon mest stilla gärna på en varm plats och man kan uppleva att man ser henne framme oftare än tidigare. Innan hon letar reda på en bra plats för äggen ömsar hon skinn och detta är ett bra tecken på att äggläggningen är nära. Honan gräver ner sina ägg och eftersom de är mjukskaliga är de känsliga för uttorkning. En låda med fuktig mull eller sphagnummossa passar utmärkt och den fungerar lika bra inför ömsningar som för äggläggning. Hon gräver upp all substrat och lägger sig i gropen för att krysta fram sina ägg. När detta är gjort börjar hon genast att täcka över dem. Detta är en inneboende reflex. Om man flyttar på äggen direkt efter hon har lagt dem kommer hon ändå att gräva och gräva tills hon känner sig nöjd. Finns det ingen fuktlåda att tillgå kan hon välja det fuktigaste hon kan hitta; vattenskålen. Tyvärr drunknar mjukskaliga ägg om de får ligga för länge i vatten innan de flyttas.

Sjukdomar

Leopardgeckon är relativt förskonad från sjukdomar och det beror troligtvis på att vilda djur som bär på diverse parasiter sällan paras in i de stammar som finns idag. Eftersom leopardgeckon är så vanlig så är outcrossings med vilda djur onödigt för att föra in nytt blod i sina avelslinjer. Nytt blod finns bara en armslängd bort hos nästa leopardgeckouppfödare. Därav minskas parasitangeppen avsevärt.

Trots de starka stammarna av acklimatiserade leopardgeckos så dras vi med några mindre trevliga gäster, nämligen springmask och i värsta fall Crypto.

Springmask

Springmask finns hos de flesta arter men är artbundna vilket innebär att människan inte behöver oroa sig för att smittas av sin katt, leopardgecko eller något annat djur. Leopardgeckon blir heller inte smittad av människan, katten eller liknande. Däremot är äggen från springmask mycket tåliga och när avföring med ägg i finns inne i terrariet så kommer syrsor att knapra på avföringen, få i sig stora mängder ägg och sedan bli uppäten igen av en leopardgecko vilket gör att koncentrationen ägg per leopardgecko ökar om man inte håller efter sina terrarier. Man bör utgå från att springmask finns hos alla djur mer eller mindre. De gör ingen större skada så länge de inte bildar stora nystan eller äter mer av födan i tarmarna än vad leopardgeckon tillgodoser sig. Personligen tycker jag att det kan vara bra att avmaska alla sina djur varannat år inför dvalan för att veta att springmaskbeståndet minskar och att de inte förökar sig explosionsartat inne i geckon medan den vilar. Ett samlingsprov på avföring från alla leosar eller flera samlingsprov på utvalda grupper skickas till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) för analys varefter medicinering kan påbörjas. Medicinera inte om inga ägg upptäckts. Det innebär, medicinera inte utan att ha skickat prover på analys. Axilur i lösning har jag använt med bra effekt. När man ser mask i avföringen är det ett bevis på att medicinen har gjort vad den ska.

Crypto- Managing Cryptosporidium

Detta är en inälvsparasit som i dagligt tal kallas Krypto. Den fungerar likt en kraftig magsjuka med aptitlöshet, håglöshet, viktnedgång och slemmiga och illaluktande diarréer. Ibland kan dessa även vara grönaktiga med hela insektsdelar i. Avföringen har en frän doft av ruttet. Den sjuka doften är så speciell att när man en gång har upplevt den så förväxlar man den inte med något annat. Leopardgeckon kan bära på denna parasit länge utan att man vet om det men vid påfrestning kan den ”vakna”. Påfrestningen kan vara stress, äggläggning eller dålig omvårdnad. Tidiga tecken är matvägran och snabb viktnedgång. Krypto är fruktad världen över mycket beroende på att det är en mycket smittsam parasit.
  • Sätt alla nya individer i karantän minst 3 månader i avskiljd lokal!
  • Tvätta händerna och använd gärna handsprit mellan olika individer!
  • Rengör och desinfektera alltid terrarier vid byte av individer!
  • Ta som regel att aldrig flytta ut överblivna foderdjur från en matvägrande leopardgecko för att kasta in dem till nästa djur. Där finns en stor smittorisk!
Viktigt att veta är att djur med krypto inte av egen kraft kan tillfriskna och idag finns ännu inget egentligt botemedel i Sverige. Därför kan man dra slutsatsen att djur som efter tvångsmatning och extra skötsel kommer tillbaka i vikt och tillfrisknar inte är drabbade av krypto.

Förstoppning

Tyvärr är det en föreställning att leopardgeckon ska gå på finkorning sand. Varför Leopardgeckon äter av underlaget har man inte riktigt kunnat fastställa ännu. Förr sades det att djuren pga kalkbrist åt av sand men eftersom dagens hobbyister vet om detta så placeras alltid fat ut med stor mängd kalk/multivitaminblandning till djuren och de väljer trots det att äta av sanden. Därför håller inte kalkbristteorin. Vad det än beror på så packas sanden hårt i tarmarna. Så hårt att leopardgeckon inte kan göra sig kvitt det på egen hand. Det har hänt att laxerande oljor har hjälpt liksom ljumma bad och massage kan ha lättat upp lindriga sandförstoppningar men för det mesta leder dessa problem till operation eller avlivning.

Framfall

Framfall innebär att könsorganen av en eller annan anledning faller ut ur kloaken. I vissa fall kan djuret inte på egen hand få tillbaka könsorganet utan kan behöva en hjälpande hand och i andra fall kanske inte ens det hjälper. Hemipenis Leopardgeckon har som många andra reptiler två hemipenisar och använder den som är lägligast vid parning. Om det krånglar till sig så kan hanen få problem att dra tillbaka sin hemipenis trots att de genom att slicka den håller den fuktig så att den enklare ska glida tillbaka in i hemipenisfickan. Om han inte klarar detta på egen hand kan man genom att fukta en bommullspinne försiktigt trycka in den. Har hemipenisen hunnit bli torr kan det vara svårt och hemipenisen är skör med sina tunna slemhinnor så blödningar uppstår lätt. Det bästa är att låta naturen sköta saken. Ev kan hemipenisen skrumpna och lossna men så länge den andra finns kvar kan hanen fortsätta att reproducera sig.

Ömsningsproblem

De sista åren har jag upplevt att allt fler har fått informationen om fuktlåda redan när man köper sin leopardgecko. Fuktlådan utgörs av en låda, gärna av plast, som innehåller någon form av fukthållande material som leopardgeckon inte äter av. Det kan vara allt från ogödslat mull till sphagnummossa eller disktrasor. För att få en hög luftfuktighet i lådan rekommenderas att den placeras delvis över en värmematta. Eftersom uppvärmningen ger avdunstning måste vatten fyllas på så inte materialet i lådan torkar ut. Om man inte kan erbjuda denna luftfuktighet vid ömsning händer det att torra ömsbitar fastnar på tår, ögonlock och svanstipp men också på andra stället som rygg, huvud och mage. Konsekvenserna av problemen beror dels på var ömsskinnet fastnar och på leopardgeckons ålder. En liten unge som har fått problem stympar snabbt sina tår, svanstipp och kan få allvarliga ögoninfektioner pga ömsskinn som ligger kvar på ögonlockets undersida.
Fakta från Liselott Aronsson, Benita Pettersson & Anders Larsson
Skötselråd skrivet av: Anders Larsson
Senast uppdaterad: 2012-07-13 17:28
Skötselrådet har visats: 78542 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 890 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till