Skötsel Acanthosaura capra

Acanthosaura capra

Acanthosaura capra
Vetenskapligt namn: Acanthosaura capra
Svenskt namn: -
Familj: Agamidae (Agamer)
Släkte: Acanthosaura
Livslängd: 5-8 år
Ursprung: Kambodja, Laos, Vietnam
Fullvuxen storlek: 30-38 cm
Föda: Insekter
Aktiv: Dagaktiv
Miljötyp: Trädlevande, Regnskog

Allmänt

Acanthosaura capra är en trädlevande ödla från Asien med en utbredning från Kambodja till Laos och Vietnam. De blir medelstora och når en maxlängd på omkring 38 cm, svans inräknat.

Tyvärr är de flesta av hornagamer som finns i handeln viltfångade därför är det viktigt att se till att de man köper kommer ifrån en uppfödare.

Utöver Acanthosaura capra så är även arten Acanthosaura crucigera förekommande i hobbyn, men denna art är mindre i storlek.

Acanthosaura capra beskrevs första gången 1861 av den tyskfödda, brittiska herpetologen Albert Günter.

Utseende och beteende


Acanthosaura capra har 2 horn bakom ögat och saknar den andra uppsättningen taggar på nackknölen som finns hos andra ödlor i släktet. Den övre nackens taggar är separerad vid nedre delen av nacken från taggarna på ryggen. Båda består av lansettlika taggar (med formen som en lansspets speciellt avsmalnande vid varje ände). De dominerande färgerna är oliv eller brun. Färgen kan förändras efter humör, exempelvis får de en gulare färg när de sover medan de blir väldigt mörka när de känner sig stressade. Även upphetsning kan orsaka färgförändringar hos ödlan. Acanthosaura capra har en stor halspåse som har strimmor av roströd och gult när den utvidgas.

Som Juveniler kan deras färger variera kraftigt men är i regel mer färgstarka än hos vuxna djur. Vuxna visar accenter av sina ungdomsfärger.

Acanthosaura capra har en mörk fläck runt ögat som täcker större delen av den övre ytan med en ljusare rand längs den nedre kanten av överkäken. Fläcken sträcker sig bak till det övre krönet på huvudet. Ögat är omgiven med strålar av alternerande färger.

Temperament

Hornagamer är relativt toleranta mot att hanteras. Vid första hanteringen gör korta och vänliga försök för att inte stressa upp ditt djur. Om ödlan blir stressad och försöker att hoppa eller springa från dig, bör du lägga tillbaka ödlan i terrariet och försök igen en annan dag. Hornagamen är en ganska inaktiv och lugn ödla. Det är inte ovanligt att hitta dem liggandes på en gren med alla fyra benen hängandes helt slaka och avslappnade. Aktiviteten är oftast begränsad till uppvaktning, utfodring, avföring och när den besöker vatten. Ursprungligen kommer nya hornagamer att förväntas att spendera den mesta av tiden sittandes och kommer förmodligen att springa och gömma sig när du närmar dig, men när hornagamer är acklimatiserade så kommer de våga visa sig och kan vara lugn, trevliga och lätthanterliga ödlor. Unga hornagamer tenderar att vara mer flyktiga och aggressiva än äldre djur, men lugnar ner sig med tiden.

Man bör dock tänka på att reptilerna alltid mår bäst i sitt terrarium med rätt habitat. Honorna kommer också att vara mer aggressiva när dom är gravida, ofta väsande, sparkar med sina bakben, piskar med sin stjärt, och svänger sitt huvud för att slå på dig. Hornagamer är trädlevande och kommer att vilja hitta höga platser för att slappna av. Bli inte förvånad om din hornagam klättrar/hoppar till toppen av ditt huvud. Jag skulle inte göra det till en vana att "bära" din hornagam när du går på runt då det kan bli för stressigt för ödlan, men när de är vana vid att bli hanterade, kan de sitta på din axel under långa perioder utan att flytta på sig.

Ofta när det är dags att sätta tillbaka hornagamen i sitt terrarie så kommer den att försöka springa upp längs din arm istället. Anledningen kan helt enkelt vara att hornagamen försöker hitta den högsta platsen, då du är högre än deras högsta punkt i deras terrarium. Jag har funnit att om jag lägger min hand med hornagamen mot en gren och sedan sänker handen så kommer hornagamen att greppa tag om grenen och klättra upp på den istället.

Se alltid till att du tvättar händerna noggrant innan du hanterar din hornagam och kom alltid ihåg att grundligt rengöra händerna efter hantering av någon reptil för att undvika överföring av bakterier som kan vara ohälsosamma för människor!

Terrarium


Foto: Jesper Cederlund

Terrariet bör vara minst 100x50x80 men ju större desto bättre! Om du tänkt hålla mer än en hornagam bör detta höjas för att tillåta alla ödlor till att skapa sitt eget territorium. Hornagamer kräver en lummig regnskogssetup med rinnande/droppande vatten. Ha tjocka vertikala och lodräta grenar och massor av blad för att få dem att känna sig bekväma. Eftersom de är territoriella djur så bör du inte hålla mer än en hane per terrarie. Flera honor kan hållas tillsammans med varje hane så länge det finns tillräckligt med vertikala/lodräta grenar så att var och en kan hitta sig en egen gren och tillräckligt med golvyta för att rymma dem. Terrariet bör ha ett stort område av rörligt vatten där de kan dricka och bada. De kommer inte att uppmärksamma vatten om det inte rör på sig, därför bör det finnas en pump/filterkombination, ett vattenfall, eller åtminstone en luftsten för att hålla vattnet i rörelse. Ett vattenfallsystem eller en ström är den bästa typen av "vattenskål" för hornagamer men kräver mer underhåll än en enkel luftsten. Luftfuktigheten bör vara 70-80%. Vatten och luftfuktighetfukt är oerhört viktiga för att denna ödla ska må bra och trivas. Det finns flera metoder som kommer att underlätta till att få rätt luftfuktighet. Du kan använda en fogger satt på en timer för att producera dimma en halvtimme vid gryning och en halvtimme vid skymning. Ett regnsystem som är inställd med hjälp av en sekundtimer på olika duschtider under dygnet är också ett bra alternativ för att öka luftfuktigheten. Hålls ödlorna i rätt luftfuktighet så har de mindre problem med ömsning och minskar risken för andra följdsjukdomar.


Foto: Jesper Cederlund

Att spruta med en blomspruta dagligen är ett billigare alternativ för att öka luftfuktigheten och underlätta ömsning. Många hornagamer dricker aldrig från en vattenskål utan de föredrar att dricka droppar från blad och väggar i sitt terrarium. Använd gärna växter då de kommer bidra till att upprätthålla luftfuktigheten, ger gömställen och kan samla på sig vattendroppar som ödlorna kan dricka av. Försök att välja tåliga växter som trivs i luftfuktigheten och som hornagamerna kan klättra i. Några bra val är Palmer, Ficus, Ormbunkar, Ananasväxter, Orkidéer och andra epifytiska växter.

Det finns flera olika bra typer av bottensubstrat t.ex. “plantation soil” (kokoshumus) är utmärkt eftersom det håller fukten bra utan att få det lerig eller alltför fuktig och det verkar inte bli sur när de hålls konstant fuktig. Vissa djurhållare har använt bark med goda resultat, men det är svårare för hornagamerna att gräva i. Om du använder krukjord se som är fritt från perlit, skumpellets, och gödningsmedel och kom ihåg att detta kommer att förvandlas till lera om du håller det för blött. hornagamernar älskar att gräva och dessa typer av jord/torv hjälper till att öka luftfuktigheten. Ett bra test av fukt är att trycka in en liten handfull av substrat. Om det klumpar är det tillräckligt fuktig men om vatten droppar från det så är det för blött.

Se gärna till att det finns ett skikt med lecakulor eller liknande i botten av terrariet för att se till att fukt kan rinna av om bottensubstratet blir för blött.

Belysning och värme


Hornagamerna behöver en dagstemperatur på mellan 21-30 grader. Idealet verkar vara 26 grader som dagstemperatur. Och en nattemperatur på ca 22 grader. Temperaturen bör aldrig överstiga 29 grader och bör inte falla ner för långt under 21 grader. Om du väljer att dvala dina hornagamer kan du sänka tempen till runt 15 grader utan skadeverkningar. Tänk på att de inte kommer att vara aktiv och ska inte äta vid denna temperatur.

Någon stark lampa är inte nödvändigt eftersom hornagamerna lever i skogen och skulle bara få filtrerat ljus i naturen. Det har förekommit en viss debatt mellan vissa djurhållare om behovet av en UVB-lampa eftersom ödlorna lever skyddat från starkt solljus.

Personligen tycker jag att en UVB-lampa bör användas för att se till att de kan producera den nödvändiga vitaminen D3. Kom ihåg att även om vi försöker att återskapa en miljö som simulerar deras hem i det vilda är det inte samma miljöer och djuren behöver lite ändringar i terrarierna mot i naturen på grund av artificiell miljö.

Föda


Foto: Jesper Cederlund

Hornagamer är köttätare och äter de flesta av de allmänt förekommande insekterna och krypen. Till vuxna kan man bland annat ge daggmaskar, rosenbaggslarver, syrsor, kackerlackor, silkesmaskar/puppor och nattfjärilar. Silkesmaskar/puppor och daggmaskar verkar höra till deras favoriter. Jag matar mina med dubiakackerlackor, zophobaslarver och ibland även mjölmaskar. De får även syrsor/gräshoppor och under vår och sommar brukar de även få daggmask som jag grävt fram. Det är viktigt att man gräver på ett ställe långt ifrån avgaser och gifter så inte ödlorna får i sig av detta. Det går även att köpa daggmaskar i betesbutiker.

Allt foder pudrar jag med Miner-All 1. Som innehåller multimineralpreparat + D3 vitamin.

Avel


Foto: Jesper Cederlund

I det vilda brukar hanarna bli intresserade av honor under juli månad, i terrariemiljö kan detta variera beroende på temperatur.

Om du har en hane med honorna kommer du att se uppvaktande beteende runt denna tid. Både hanar och honor kommer visa sina utvidgade hakpåsar, hanarna höjer/sänker sitt huvud och axlarna upp och ner samtidigt som de ger ifrån sig ett väsande. Hanen kommer att jaga honan runt omkring bland inredningen i terrariet tills hon accepterar honom. Liksom de flesta andra ödlor, finns det visst bitande inblandat och det är inte ovanligt för honorna att förlora horn eller taggar på nacke/ryggen.

Om hanen blir alltför aggressiv är det bäst att skilja dem åt. Ingen speciell avelscykel eller annan förberedelse är nödvändiga för att främja avel. Så länge du ger rätt vård och miljö och är säker på att du har en hane och en hona som är könsmogna.

Hornagamer blir könsmogna vid 18 månaders ålder och vid ca 10-12 cm nos till kloak i längd. Det är inte ovanligt att hornagamerna importeras dräktiga så det är viktigt att se till att din hornagamen får tillräckligt med kalcium när du får hem den.

Inkubation

Vid en temperatur på 21-24 grader kläcks äggen efter omkring 169 till 175 dagar. Vänd inte äggen som man brukar för fåglar, reptilägg måste ligga på samma sida tills de kläcks. Äggen läggs lättast i en plastburk med fuktig vermiculit i och med hål i toppen eller sidorna för att få luftcirkulation. Vermiculiten bör vara fuktig men inte blöt. Om du kan pressa ut vatten ur det så är det för blött. Om du har en våg som väger i gram, är det bästa sättet att blanda vermiculit är lika vikter av vermiculit och vatten. Du vill bara ha tillräckligt med vermiculit för att hålla äggen från botten av behållaren och samtidigt täcka halva äggen. Gör fördjupningar i substratet med tummen för varje ägg och placera dem däri. Var väldigt försiktig när du ska kolla fukten i äggburken då du tar av locket, tänk på att äggen inte får flytta sig.

Du bör öppna lådan på varje äggbehållare för att få in frisk luft och för att kontrollera om äggen är mögliga eller misslyckat ägg. Om äggen inte är fertila, kommer dom att sjunka in, få slemmiga ytor och blir mörka. Om de är fertila, tar det cirka 3 månader för att du ska kunna se utvecklingen av unge i äggen när du lyser dom och du kan då se det röra sig inne i ägget. Strax innan äggen kläcks, kommer de att börja svettas och avsmalna i mitten. Det är viktigt att noga följa vid denna tid, eftersom ungen kommer att behöva massor av syre vid kläckning. Lämna inte den nya ungen i äggboxen för länge då den skulle kvävas.

Ta hand om ungar

Inkubationen kan ta allt från 140 till 190 dagar beroende på inkubationstemperaturen. När ungarna kläcks kommer de att vara 5-8 cm långa och väga endast 1 till 2 gram. Flytta dem då till en ren behållare som är hög och innehåller något att klättra på. Använd gärna fuktiga pappershanddukar som substrat. Detta underlättar dels för att hålla rent, men även för att du ska se att de äter och ger ifrån sig avföring som de ska. Jag tycker att en burk med måtten 30x30x40cm med hål i locket fungerar bra den första tiden. Jag skulle hålla dem i det här boendet tills gulesäcken absorberats helt. Efter att du sett att de äter som de ska kan du inreda botten med ett lager av ca 2-3 cm kokos fiber. Plantera även lite växter exempelvis juka palmer eller liknande upprätta växter för ungarna att klättra på. Precis som med de vuxna så ska du också ge några små vertikala klättervänliga bitar av en gren eller lian. Jag rekommenderar att man duschar terrariet så du uppmuntrar ungarna till att dricka vatten från terrariets sidor eller vattendroppar på växternas blad.

En lämplig vattenplats för ungarna kan vara en flat tallrik med en grov yta för sitt vatten så att de lätt kan klättra in och ut. En dripper över denna vattenskål kommer att skapa rörelse och locka dit dem. På kort tid kommer ungarna att plaska och dricka i skålen. Erbjud barnen små insekter, syrsor, små mjölmaskar, mindre dubia och små daggmaskar. Man kan även prova maggots som man brukar köpa som foder till akvariefiskar. Dessa är perfekta för barnen och kräver inte svala temperaturer som vanliga daggmaskar så att de kan läggas till substratet där barnen kan gräva och fånga dem efter behag.

Tänk även på att foderdjuren bör vara bra uppfödda med bra näring så dom blir s.k. “gutloadade” med mycket energi till ungarna. Pudra även foderdjuren med mineraler och D3, exempelvis Miner-All.

Skötselråd skrivet av: Jesper Cederlund
Senast uppdaterad: 2016-11-29 14:52
Skötselrådet har visats: 8471 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 11 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till