Skötsel Afrikansk klogroda

Afrikansk klogroda

Xenopus laevis
Vetenskapligt namn: Xenopus laevis
Svenskt namn: Afrikansk klogroda
Familj: Pipidae (Pipagrodor)
Släkte: Xenopus
Livslängd: 20 år
Ursprung: Subsahariska Afrika
Fullvuxen storlek: Honor 13cm, hanar 8cm.
Föda: Köttätare
Aktiv: Nattaktiv
Miljötyp: Vattenlevande

Allmänt


Klogrodan är ett viktigt försöksdjur. På 1940- och 1950-talet användes den afrikanska klogrodan Xenopus laevis på många sjukhus för några av de första pålitliga graviditetstesterna. På 1930-talet upptäckte forskarna nämligen att urin från gravida kvinnor kunde få grodhonorna att lägga ägg. En av de fysiologiska förändringar som sker med kvinnan under graviditeten är att blod och urin börjar innehålla hormonet humant koriongo­nadotropin (hCG). Det utsöndras från moderkakan och det tidiga fosteranlaget för att bland annat förhindra att kvinnan stöter bort fostret och får ägglossning under graviditeten. Det var hCG som fick grodorna att lägga ägg. Efter många tester blev klogrodan basen för ett graviditetstest. Det gick till genom att man injicerade kvinnans urin i grodan och kontrollerade om denna inom 24 timmar började lägga ägg. Gjorde den det, var kvinnan sannolikt gravid. Under laboratorietester fick man givetvis se till att inga naturliga faktorer utlöste äggläggningen hos grodorna.

På 1960-talet avlöstes grodorna av graviditetstester baserade på kemiska analyser, men det var fortfarande hCG som var basen för de flesta typer av test – även de vi använder i dag.

Utsläpp från laboratorier och privatpersoner har orsakat att klogrodan har spridits över stora delar av den tropiska världen. Den anses ofta som en invasiv art då den har en mycket negativ påverkan på inhemska groddjur genom att äta deras larver och sprida chytrid-svampen. Klogrodan är immun mot chytridsvampen och är förmodligen en av orsakerna till svampens spridning. Klogrodan var det första ryggradsdjuret som klonades(kärnöverföring från en differentierad cell), 1958 av Sir John Gurdon. Klogrodan har även varit i rymden år 1992 på rymdfärjan Endeavour.

Utseende och beteende


Klogrodorna kan variera mycket i färg och teckning. Vildformen är oftast brungrå eller brungrön med en marmorerad eller svartprickig teckning men även individer utan mönster förekommer. Magen är gräddvit. Vildformen blir i regel större än odlingsformerna.

Klogrodan finns i tre olika typer av albinomorpher:

  • Albino - vitrosa grodor utan mönster.
  • Guld - vitrosa grodor med gult mönster.
  • Mönstrad albino - vitrosa grodor med antydning till mönster.

Andra ovanliga morpher så som "piebald" och "leucister" förekommer. Grodorna blir vanligtvis 8-13 cm stora, och honor blir i regel större än hanar.

Om vattendragen de befinner sig i torkar ut så kan grodorna gå i dvala i upp mot ett år, nergrävda i leran i väntan på regn.

Under parningssäsongen så spelar hanarna för att attrahera honorna. Om en hona är intresserad så svarar hon tillbaka med ett klickande läte.

Ungdjur av den afrikanska klogrodan kan ibland blandas ihop med den betydligt mindre dvärgklogrodan (Hymenochirus boettgeri). Den afrikanska klogrodan kan särskiljas med att den har en rundare nos med ögonen på ovansidan av huvudet samt avsaknad av simhud på framfötterna till skillnad mot dvärgklogrodan, som har ögonen mer på sidorna av huvudet och simhud på alla dess fyra ben. Albinismen är även ovanligt hos dvärgklogrodan så har grodan albinism kan man anta att det är den vanliga afrikanska klogrodan och inte dvärgklogrodan.

Akvarium

Klogrodor är helakvatiska och lämnar aldrig vattnet.

Det är bra om bottensubstratet är antingen för stort för klogrodan att få in i munnen, eller så finfördelat att de inte kan få förstoppning, då de får i sig en del av bottensubstratet när de äter. Akvariet ska vara välplanterat, vilket kan vara svårt då grodorna kan gräva upp växterna när de bökar i bottnen. Anubias och javaormbunkar kan fästas på stenar och rötter. Flytande vattenväxter är bra för att få dem att känna sig trygga. Då strömmande vatten är mycket stressande för klogrodorna måste man ta hänsyn vid val av filter. Grodorna kan hållas utan filter men då måste man byta vatten oftare. Undvik att inreda med plastväxter som kan skada grodornas simhud och vassa stenar som exempelvis lavasten som kan ha väldigt vassa kanter, vilket kan skada grodornas skinn.

Det går att hålla flera klogrodor tillsammans i samma akvarie men att hålla andra arter av djur, t.ex. fiskar eller salamandrar med klogrodorna är inte att rekommendera. Anledningen till att inte blanda fiskar med klogrodorna är att mindre fiskar kan bli uppätna eller fastna och kväva grodan. Framförallt fiskarter med taggar t.ex. L-malar kan göra skada. Aggressiva fiskar så som ciklider kan trakassera och skada klogrodorna. Även större, fredliga fiskar kan skapa problem då de ses som rovdjur och kan stressa grodorna. Klogrodorna äter allt som rör sig och är tillräckligt litet för att de ska kunna svälja. Undantaget är snäckor. Posthornssnäckor, dammsnäckor och Malaysiska sandsnäckor går oftast att få tag på gratis.

Lämpligt vattenvärde bör ligga runt pH 6–8 och temperaturen runt 22-25° C. Använd gärna vattenberedningsmedel avsedda för akvariefiskar vid vattenbyten.

Föda

Grodorna ligger gärna flytande med enbart ögonen ovanför vattenytan i bakhåll för insekter. De letar även med sina fingrar efter maskar och annat ätbart i bottenslammet. Då klogrodor saknar tänder och tunga så trycker de in maten i munnen med hjälp av sina framfötter. Klorna på bakfötterna används för att finfördela större byten.

I fångenskap så behöver inte klogrodorna levande foder. Ibland så måste man dock röra på maten för att grodorna ska reagera. Klogrodor blir lätt vana vid handmatning. De flesta frysfoder avsedda för akvariefiskar äts. Daggmask är förmodligen det bästa basfodret för klogrodor och kan även användas till unga grodor genom att skära upp daggmasken i lagom stora bitar. Levande vita mygglarver är ett mycket omtyckt foder. OBS! mata inte med oxhjärta eller annat rött kött. Överdriven utfodring med viss typ av fisk bör även undvikas då det kan orsaka B-vitaminbrist.

Vissa människor kan utveckla allergi mot röda mygglarver.

Könsbestämning

Honorna är mycket större än hanarna och har en rundare form. Honornas kloak är förlängd. Hanarna har svarta lekvårtor på "underarmarna" för att kunna greppa tag i honor under parning.

Avel

För att trigga lek kan man byta ca 30 % av vattnet och ersätta det med kallvatten. Honor kan lägga obefruktade ägg även om ingen hane finns tillgänglig om man använder kallvatten vid ett vattenbyte. Honorna kan lägga flera hundratals ägg som omges av ett geléhölje som fästs på vattenväxter och inredning i akvariet. För att se till att honorna inte tar skada så ska de ej avlas på mer än fyra gånger om året med minst tre månaders mellanrum. Honorna blir könsmogna vid 1.5 års ålder. Rommen ska flyttas till ett eget akvarie, alternativt att man flyttar föräldradjuren då de är kannibalistiska och föräldrarna skulle mer än gärna äta upp yngel om de fick chansen.

Ynglen utvecklas till grodor likt de flesta andra arter bortsett från att de aldrig lämnar vattnet. Ynglen är filtrerare och utfodras med exempelvis grönt vatten (svävaralger) eller flytande yngelfoder för akvariefiskar.

Källor

  • http://aquaticfrogs.tripod.com/index.html
  • http://en.wikipedia.org/wiki/African_clawed_frog
Skötselråd skrivet av: Fredrik Malm
Senast uppdaterad: 2015-04-01 11:46
Skötselrådet har visats: 14445 gånger

Vilka har denna art?

Det finns 23 medlemmar som äger denna art.
Logga in för att se vilka.

Skicka in skötselråd

Har du ett skötselråd du skrivit som du vill publicera på terrariedjur.se? Kontakta anders alternativt maila skötselrådet till