Myter...

Tjabba..

Idag hade jag en synnerligen intressant diskussion med en jobbarkompis. Han hade hört om mitt obscena intresse (herptiler) och ville berätta om ormarna i hans hemland och lära mig lite nytt och spännande om dessa djur...

Jo, han växte upp i Bosnien och berättade bland annat om en orm som var supergiftig men som även drack mjölk. Detta gjorde den genom att hålla fast i kossans ben med sin svans och genom att linda svansen runt båda bakbenen samtidigt vilket förhindrade kossan att gå. Sen drack ormen mjölk direkt från spenarna...

En annan orm, förresten världens giftigaste, reste upp framkroppen precis som en kobra och sen började den jaga människorna som tittade på den. Den enda chansen att klara sig var att springa så att ormen fick solen i ögonen för då blev den förblindad och avbröt jakten. Om det var molnigt var det kört, för ormen var snabbare än den snabbaste människan...

Där finns även en grön ödla på dryga decimeter som gärna hoppar upp på människans rygg och biter tag i nacken och dricker blod. Det är omöjligt att bända upp käkarna på den och enda sättet att bli av med den är att dricka åsnemjölk för den avskyr verkligen smaken av åsnemjölk...

Det finns även vissa utvalda människor som kan prata med ormarna... De sätter sig någonstans ute i naturen och ger ifrån sig ett visslande ljud. Inom en timma så är det hundratals, ibland tusentals, ormar runt den här personen. Då gäller det för honom att inte reta ormarna för då spottar de gift på honom, men med lite tur så kan han locka med sig alla ormarna likt Råttfångaren från Hameln...

Som sagt;  en synnerligen intressant diskussion...


Henke :)

Intressant var ordet. Undra var de får allt från (Jag antar att personen tror delvis på vissa saker i alla fall. Det är nog vanligt med hörsägen i länder nedåt har jag märkt). När jag var i Tunisien fick jag berättat för mig att killen jag snackade med hade både en tam örn inomhus som han fångat med sina bara händer, att där fanns vargar i öknen som jagade människor och att han hade en kobra som han dragit ut tänderna på och lät sin dotter leka med.. Självklart fångade han denna med händerna också. What a manly man.

Tokiga myter. Lyckligtvis är folk inte lika vidskepliga längre, men visst finns det gott om reptilmyter som folk tror på idag. Allt från kameleonter som ändrar sin färg efter underlaget till ormar som älskar att döda människor.

Tjabba...

Nej, knappast ingen mytoman... Bara någon som är uppväxt med dessa skrönor för att han skulle hålla sig långt bort från dylika äckeldjur och inte bli biten. Det är inte så himla länge sen man trodde på samma typ av skrönor här i Sverige... 1934 kom Otto Syrén bok: Ormar i fantasi och verklighet, och 1973 kom Bengt Sjögrens klassiker: Våra groddjur, ödlor och ormar. Dessa båda böcker är några riktiga godingar och i varje fall den sistnämnda är ju tämligen färsk - själv var jag 4 år när den kom...


Henke :)

Dom böckerna måste jag försöka få tag på.
Jag försökte sälja på djurmagazinet en mindre kultur foderkackerlackor och då var det en tjej i personalen som som frågade mej ifall man stampade sönder en stor kackerlacka så skulle det springa flera hundra små ur den stora.

Hade en femåring frågat så hade man inte blivit snopen men när en person som är 30+ undrar så blir man ju stum.

cool, för mig låter som sagor, jag ser  värdet i  det från kulturen aspekt, sen  är jag intresserad i mytoligi men men

Det er jo litt sannhet i alle myter (som regel)

 

Anders, I Bosnia finnes vel om jeg ikke husker helt feil, Malpolon monspellanus, en stor baktannsgiftig snok - som rett nok hever hodet som en kobra og kan finne på å angripe deg.  I Bosnia finnes også en eller flere av de grønne Lacerta artene, og jeg har selv opplevd at disse jævlene ikke slipper om de biter seg fast :)

 

 

cool, så lite sanning  fanns i den där sagor :D

Sådana mytologiska berättelser är oerhört vanliga. Jag som går i dialysbehandling och åker sjukresetaxi 6 gånger i veckan, får höra sånt hela tiden, minst varje vecka kommer det något liknande påstående som de TS berättar om. Eftersom jag åkt på dialys i 24 år nu, har jag fått höra rätt många historier, den ena galnare är den andra. Taxichaufför är ett av samhällets sämst betalda yrken och av naturliga skäl är många chaufförer nysvenskar från olika länder i mellanöstern. De har ofta svårt att tro på att jag som kommer ifrån ett ormfattigt land, kan veta något om vad för slags ormar de har i sina hemländer.

Många sådan myter lever än ibland infödda svenskar, som tror att huggormar kan hoppa upp och bita folk i halsen, eller att om man blir biten av en liten juvenil huggorm så dör man på fläcken. Min morfar trodde på allvar på den gamla skrönan att huggormar kan bita sig själv i svansen och därigenom bilda ett hjul som rullar ifatt folk för att anfalla och bita.

Kontentan av allt detta - vi har oerhört mycket informationsarbete att utföra  :D