Efter närmare ett års planering var det äntligen dags för mig och min sambo Frida att resa utomlands och herpa igen. Vi hade bestämt oss för Asien och Sri Lanka, mycket tack vare dess vackra natur och spännande arter. Vi hade dessutom fått kontakt med Udaya Chanaka som skulle vara vår guide under 15 dagar och hjälpa oss att hitta diverse herptiler.

Sri Lanka har en väldigt bred variation i miljö. Detta har till följd att även artrikedomen i landet är stor. Många av deras bergstoppar har egna ekosystem med endemiska arter som inte finns på någon annan plats i världen. Detta gör det extra viktigt att naturen bevaras för framtida generationer.

Efter en lång flygresa från Kastrup var vi framme i Sri Lankas huvudstad Colombo. På flygplatsen mötte Chanaka oss med ett stort leende. Klockan var dock närmare 2 på natten, och vi hade en bit att åka för att ta oss till första “hotellet”. 

Efter några timmars restid, i gryningen, började vi se lite djur längs med vägarna. Mängder av färggranna fågelarter gick i våtmarkerna precis intill vägkanten. Förmodligen rena himmelriket för en ornitolog, och trots att vi inte hade sovit på väldigt länge så var ögonen ordentligt uppspärrade för att inte missa något.

Yala

Runt 7-tiden på morgonen var vi äntligen framme. Vi bodde på “Back of beyond dune camp”, som låg en liten bit ifrån Yala nationalpark. På grund av att elefanter rörde sig i området och tidigare hade förstört delar av campet, var det nu inhägnat med ett elektriskt stängsel. Tältet som vi bodde i var inget vanligt litet camping-tält utan ett större, ordentligt uppsatt med egen dusch och toalett på baksidan. Dessutom var utsikten underbar då det låg nära havet och hade sanddyner runt omkring.

Efter att vi fått några timmars sömn kom Chanaka med ett par ormar som han hade hittat i omgivningen och som vi kunde fota innan de släpptes igen. En lite halvgrinig tigerpyton (Python molurus), en sandboa (Eryx conicus) och en smyckessnok (Coelognathus helena). Tre väldigt olika ormarter, både till utseende och beteende.

Då det var en rätt så lång resa dit, både vad gäller flyg och bilåkande, så tog vi det lugnt resten av dagen. Vi tittade på solnedgången och somnade tidigt för att orka gå upp kl 05.15 morgonen därpå då vi skulle till Yala nationalpark på jeep-safari.

Eftersom många djur blir inaktiva senare under dagen på grund av värmen var det bra att vara där tidigt. Under den första timmen i nationalparken såg vi ett flertal manguster, schakaler, vildsvin, vattenbufflar och en massa fåglar. I herptilväg lyckades vi se några sumpkrokodiler (Crocodylus palustrus) solandes vid vattenkanten. 

Högt upp i ett träd såg vi en större ödla, en bengalvaran (Varanus bengalensis) sitta och njuta av morgonsolen.

Det var dags för frukost och vi stannade bilen vid ett lämpligt ställe. Det var dock inte bara människor som hade förstått att detta var en plats att äta frukost på. I träden runt omkring satt en grupp makaker och spejade på oss. Chanaka tog fram en påse ananas som han la på sätet i bilen medan han skulle ta fram något att dricka. Det räckte att vända bort blicken någon sekund, så var en av aporna nere, hoppade in i bilen och snodde med sig påsen. Lyckligtvis fick apan inte med sig kameran som låg precis bredvid, ibland kanske det är bra med ett tungt objektiv?

Vi flyttade våra värdesaker till framsätet i bilen för att skydda dem från att bli snodda av aporna medan vi åt frukost. Vi fick stå där och äta medan några av de andra stod vakt med sopkvastar ifall aporna kom för nära. En kvinna som stod lite längre bort hann inte mer än ta ett bett av hennes macka innan en apa snodde den ur hennes hand. Det var nog den mest stressande frukosten jag någonsin fått i mig!

När vi skulle vidare, så var aporna återigen inne i bilen och öppnade upp lådor och annat för att försöka få tag på mat. Efter att vi lyckats skrämma bort dem åkte vi vidare, och såg bakom oss hur aporna gav sig på nästa bil med turister som skulle äta frukost.

Ett stort dragplåster i denna nationalpark är de grupper av elefanter som förflyttar sig i området. De olika guiderna i parken samarbetade genom att hålla kontakt med varandra genom walkie talkies för att informera om hur elefanterna förflyttade sig. När någon såg elefanter så blev det genast en rusning mot platsen, och det kunde bli svårt att komma fram. Efter en kortare bilsträcka lyckades vi dock komma väldigt nära en grupp med elefanthonor som hade en unge med sig. När ungen gick för nära bilen gav elefantgruppen ifrån sig ett tjut och sprang mellan ungen och bilen. 

Vid lunchtid åkte vi till kusten för att äta vår medhavda mat. Rätt som det var kom det en större varan som hade känt lukten av maten. Vi gav den några bitar kyckling som den glatt satte i sig. Efter att ödlan fått utstå lite fotande som betalning så hoppade vi in i bilen igen.

En stor del av eftermiddagen spenderades till att hitta en leopard som man visste förflyttade sig i området. Efter många timmars letande och flera missade observationer lyckades vi till slut ana svansen på den ute bland träden.

Vi åkte tillbaka mot vårat camp när det började mörkna och längs vägen mot det inhägnade området hoppade det ett flertal grodor av olika arter. Det var lite problematiskt att herpa i detta området nattetid, då det fanns vilda elefanter som kunde vara väldigt aggressiva. Vi fick därför ha bilen åkandes bakom oss medan vi gick framför och fotade ett par av grodorna. Arterna som vi såg var bland annat Euphlyctis hexadactylus, Hoplobatrachus crassus, Polypedates maculatus, Microhyla mihintalei och Sphaerotheca rolandae. Detta var på en kort liten sträcka, på en sandig väg, och det kändes därför helt otroligt hur mycket herptiler man kunde hitta i detta land.

Ormzoo

På morgonen hade vi återigen en ny art att fotografera. En lankesisk flygorm (Chrysopelea taprobanica) hade hittats vid restaurangen på området. Vi åkte sedan vidare till en av Chanakas vänner som arbetar som ormansvarig på ett slags zoo några mil därifrån. I bilen påväg dit ropade Frida till att det låg en orm på vägen som vi körde förbi. Vi backade tillbaka och mycket riktigt så var det en liten indisk kobra (Naja naja) som låg där mitt i vägen. Eftersom det fanns stor risk att den skulle bli påkörd så fångande vi in den för att ta med den till Chanakas vän så att den kunde släppas ut på ett lämpligt ställe. Vi hade dock ingen ormkrok eller liknande utan Chanaka fick använda sin högra sandal. Det enda vi hade med oss att lägga den i var en liten vattenflaska, men där var det inga problem för ormen att få plats.

Väl framme så hade hans vän hittat en kameleont (Chamaeleo zeylanicus) som vi passade på att fotografera då de inte hör till de lättaste att hitta. Vi passade på att hålla i denna fina ödla och förundras över hur den egentligen tar in världen när ögonen kan titta åt två olika håll samtidigt. Dess anpassning till ett trädlevande och långsamt liv märktes tydligt med hur den greppade tag med dess gripklo-liknande fötter och vaggande rörelse. En riktigt fascinerande ödla!

Några andra djur som de visade oss var en vanlig krait (Bungarus caeruleus), och en russelshuggorm (Daboia russellii). Båda dessa ormar är väldigt giftiga och ska hanteras med varsamhet. När russellshuggormen känner sig hotad kan den göra ett utfall som får hela dess kropp att lyfta från marken.

En större fullvuxen indisk kobra (Naja naja) hade också hittats och istället för att fota den lilla som Frida hittade på vägen dit, så bestämde vi att fota den större som var lite lättare att hantera. Den hade dock en del öms som satt kvar på dess huvud vilket gjorde den mindre vacker på bild. Detta löstes dock av Chanaka och hans vän som hjälpte ormen att ömsa. Jag själv hade nog inte vågat sätta fingrarna så pass nära en kobras mun, men de visste vad de gjorde och hade ett stadigt grepp.

Vi åkte tillbaka mot vårt tält i Yala men stannade på ett enklare museum på vägen som hade skelett av olika djur från Sri Lanka. Högt upp i taket satt dessutom en mindre varan på en bjälke och slappade i värmen. 

På tillbakavägen fick vi stanna med bilen, då det satt en stor grupp på närmare 50 apor mitt på vägen. Detta var inte makaker utan gråa langurer (Semnopithecus priam). Vissa av dem hade små ungar och de sprang fram och tillbaka över vägen framför oss. Denna art känns igen på dess “tofs” längst upp på huvudet.

Kvällsavbrott

Rätt som det var fick Chanaka ett telefonsamtal från en bekant. De hade hittat en stjärnsköldpadda (Geochelone elegans) som vi självklart var tvungna att åka och kolla på. Stjärnsköldpaddan känns lätt igen på dess skal, då den har streck som går från varje ryggplåt och bildar ett väldigt karaktäristiskt mönster för arten. Själva skalet är dessutom väldigt högt och ryggplåtarna är något spetsiga.

Efter att vi stått en stund och pratat med familjen och fotat sköldpaddan åkte vi tillbaka. Om inte det var nog med allt vi sett under dagen, så såg Chanaka en geckoödla vid sidan av vägen, och hoppade snabbt ut och fångade in den. Hur han kunde se en liten 10 cm lång ödla medan han körde har jag ingen aning om. Vi bestämde oss för att fota denna ödla dagen efter då vi var helt slut och behövde sömn.

På väg till vårat tält såg Frida en annan ödla, som enligt henne hoppade till, skrek “WÄÄÄH!” och sedan sprang iväg in i en buske. Om det berodde på sömnbrist eller om det faktiskt inträffade låter jag vara osagt. Jag har tidigare blivit förvånad över vad Frida hittat för arter och har fått höra en hel del “vad var det jag sa!?” efter att man faktiskt hittat det hon beskrivit.

Då det hade regnat under dagen fanns det en del grodor och ödlor runt buskaget vid tältområdet. Till min förtjusning så hoppade en 2 cm lång padda omkring mitt i sanden och jag var såklart tvungen att ta några bilder på den. Jag var osäker på art, men bestämde mig för att prata med Chanaka under morgondagen för att se vad det var för något jag hade hittat. 

Slutligen skulle vi äntligen få lite sömn. Frida hade tidigare dagar klagat på att hennes täcke var alldeles för kort och att hon därför haft svårt att sova. Det visade sig dock att hennes täcke hade legat dubbelt så det var kanske inte så konstigt att det inte räckte ner till hennes fötter..

Mot Runakanda

Det blev ny dag, och utvilade åt vi frukost. Sedan blev det dags att packa då vi skulle vidare från denna torra och varma miljön i Yala till regnskogen i Runakanda. Innan vi åkte hade vi dock en liten gecko att fotografera, och Chanaka hade också hittat några små paddor likt den jag hittade under gårdagskvällen. Paddorna rörde sig förmodligen om ungar av svartvårtepadda (Duttaphrynus melanostictus), vilket är en vanlig art i Asien. Geckon var en “Termite hill gecko” (Hemidactylus lankae) som är endemisk till Sri Lanka. I vanlig ordning så hade Chanaka dessutom hittat ytterligare en art under morgonen, en indisk svart sköldpadda (Melanochelys trijuga) som vi fotade i samband med geckon och paddorna. 

Sedan var det dags att åka vidare mot Runakanda. På vägen dit skulle Chanaka passa på att rösta i valet som pågick i landet. Vi stannade därför till hos hans mamma. Under tiden som han gick och röstade åt vi lite lunch.

Lunchen bestod av några friterade rullar med fisk och grönsaker. Något som vi snabbt märkte av, var att folk som bor i Sri Lanka gillar väldigt starkt kryddad mat. Jag är förvisso ganska mesig när det kommer till stark mat, men detta var bland det starkaste jag någonsin ätit. Att en liten oskyldig fiskrulle skulle sätta en i denna sinnesstämning av panik och kaos var inget jag var beredd på. Jag vet inte om jag ens blinkade den närmaste timmen, utan all kraft gick åt till att försöka ge intrycket att “så farligt starkt var det ju inte”. 

Jag lurade ingen. 

Där satt vi illröda i ansiktet med svetten pärlandes i pannan och undrade vad vi hade gett oss in på. Chanakas mamma stirrade på oss och måste ha undrat vad det var för fel på dessa människor som nu satt i hennes hem. 

Nåväl, Chanaka kom tillbaka, vi sa hejdå till hans mamma och åkte vidare mot Runakanda.

Fortsättning i del2

Artikel skriven av: anders
Publicerades 2022-05-22
Visningar: 1758st