Hjälp! Bota ormfobi?

Någon som vet nå bra tips på hur man kan träna bort ormfobi?? flickvännen har nämligen det medans jag är väldigt intresserad av dom :) och pappa "Firemon" tillåter inte ormar i huset heller:D

Har du någon kompis som har ormar? Be din flickvän o pappa att åka med dig och titta på dom ett antal gånger. Sedan avancera att få dom o vidröra ormen något lätt(om det är en handtam orm förstås som inte är giftig).

Så botar vi flertal vänners föräldrar som har ödle/orm fobi :)

Jag har juh ingen kompis som har orm det e juh det som e problemet :/

Beroende på vart man bor, så finns det tropikhus som hjälper till vid fobibotning för t.ex. ormar. Vet att Borås tropikhus gör det åtminstone.

Skansen har också sådant

Har själv varit livrädd en gång i tiden för ormar. Oftast när man är de är de att man inte vet så mycket hur dom funkar, är och såna saker. Så att få ganska mycket info om dom är en bra början så man kan läsa av ormarn lite lättare och sen börja hantera med lite mindre ormar ganska mycket så brukar de börja gå över när man vänjer sig vid dom. Dock jag själv blev intvingad i de med 5 ormar 1999 och den räddslan som både min mamma och jag hade gick över efter vi hanterade och lärde oss känna djuren så nu sitter jag själv med ormar och ödlor och gjort de sen des. Så jag tycker ni börjar med hur dom funkar innan ni börjar hantera dom så känns de lite trygare.

Näe, Inga ormar i mitt hus... men det blir nog bra när du snart flyttar till eget då kan du ha hur många ormar du vill.

/Firemon

Kolla om du bor i närheten av nån uppfödare av mindre arter så kan du säkert få boka in ett eller flera besök där. Jag brukar ha en jämn ström med folk hit som vill/behöver lära sig mer om ormar så de inte hoppar ur kläderna när de ser en vanlig liten majsorm :)

Ta det lugnt. Låt flickvännen vänja sig i sin egen takt. Undervisning är bra som ni redan skrivit. Att få se hur man hanterar ormar så de inte stressas (att lyfta mitt på och att hålla med stöd under magen på ormen) kan kan öka självförtroendet för att själv kunna.

Ta det i små steg. För vissa fobiker är det ett stort första steg att våga titta på ormbilder på datorn. Att gå in i samma rum och kunna stanna där någon timma utan panik är likaså ett bra nästa steg. Att se någon annan hantera en orm i samma rum, men på avstånd, kan vara ett tredje steg. Att låta en orm nosa på handen eller att klappa (utan att hålla) kan vara ett fjärde steg.

Går man för snabbt fram kan fobikern få panik. Bättre att ge det lång tid under många tillfällen än att stressa att fobin måste botas snabbt.

Går man till kbt-psykolog och arbetar med exponeringsbehandling kan det bli ca 3-5 gånger två timmar. Som amatörbehandlare bör man ta det ännu långsammare. Det viktiga är att personen själv vill bli av med fobin och kan känna att den har kontroll i situationen (så den inte får panik).

Målet hos en psykolog är att man inte ska vara handikappad av sin fobi, men man får fortfarande tycka att ormar känns obehagliga, så länge man ändå klarar av att ta sig ut i naturen (där det finns ormar) eller handikappas av att undvika utlandsresor till länder där det finns dödliga ormar. Ditt mål, att din tjej ska bli så bra från sin ormfobi att du kan skaffa orm, det är ett mål som inge psykolog skulle sätta. Det viktiga för psykologen som behandlar är att inte vara handikappad av fobin utan kunna leva ett vanligt liv, inte att man ska tycka om  ormar.