Munröta

Munröta

Av Sandra "Tiger" Johansson

Munröta, eller stomatit, är en vanlig förekommande inflammation i munhålan hos de flesta reptiler. Ordet "stomatit" betyder inflammation i munnen och drabbar munnens mjukdelar såsom kinder, läppar, tunga, tandkött och gom.

Det finns tre typer av Stomatit:

Symptom

Symptomen av munröta varierar beroende på hur långt infektionen är gången. Tidiga symptom kan vara rodnad och svullnad på läppar och tandkött och även ökad salivering. Eftersom infektionen orsakar sveda och smärta i munnen får reptilen svårt att äta och dricka. Vid ett längre gånget stadium drabbas djuret av kraftiga illaluktande varbildningar runt tänder och tandkött. Infektionen kan även sprida sig till svalg och upp bakom ögonen, vilket kan göra att djurets ögon kan se ut att vara utåtstående. I mycket allvarliga fall kan infektionen också sprida sig vidare till lungorna och orsaka lunginflammation. Munröta kan även spridas ner i käkbenet eller orsaka septikemi (bakterier i blodomloppet) vilket i värsta fall kan leda till att reptilen avlider.

Orsak

Munröta orsakas av bakterierna Aeromonas och Pseudomonas, som så gott som alla reptiler bär naturligt i sin normalflora. När dessa bakterier orsakar sjukdom beror det nästa alltid på ett dåligt immunförsvar hos reptilen.
Att reptilen drabbas av ett nedsatt immunförsvar beror oftast på stress, näringsfattig och ensidig kost, vitaminbrist, för låg temperatur, dålig ventilation, för litet terrarium där bakterier lätt tar över, brist på UV-ljus eller dålig allmän hygien vid hantering och skötsel av djuret. Alla dessa faktorer bidrar till ett nedsatt immunförsvar hos reptilen och en ökad bakteriemängd i dess närmiljö, vilket kan orsaka munröta.

Behandling

Munröta ska tas på största allvar och behöver oftast behandlas med antibiotika. Fördröjd eller inkonsekvent behandling kan få förödande konsekvenser. Därför ska en drabbad reptil så snabbt som möjligt tas till en veterinär. För att konstatera vilken typ av bakterie som orsakat munrötan, måste man ta en odling från det drabbade området. Detta görs genom att först avlägsna allt var och sedan ta ett prov från den såriga vävnaden. Att ta ett prov på måfå ur reptilens munhåla funkar inte eftersom man då fångar upp alla de naturliga munhålebakterierna. När odlingen från såret varit på granskning kan man sätta in rätt antibiotika. Under behandlingstiden bör reptilens munhåla rengöras med desinficerande medel och alla faktorer som kan ha orsakat reptilen nedsatt immunförsvar måste ses över - såsom närmiljö och kost. Den drabbade reptilen bör hållas ensam under behandlingstiden för att minska risken för att bakterierna sprids till andra djur. Händer och underarmar ska alltid tvättas noga efter att man varit i kontakt med ett drabbat djur innan man hanterar ett annat djur. Prognosen för att bota munröta är helt beroende av de förändringar av de misstänkta orsakerna till utbrottet.

Förebyggande

Att förebygga uppkomst av munröta är inte särskilt svårt. Reptilen ska framförallt hållas i en miljö som är anpassad efter artens behov. Se till att reptilen har rätt anpassad värme och belysning (UV-ljus om arten kräver det), var noga med att hålla rent i terrariet, var noga med vattenbyten och ge reptilen en så god, anpassad och varierad kost som möjligt.

Referenser

http://www.djurklinikenroslagstull.se/artiklar-om-reptiler/stomatit
http://sjukdomarna.se/sjukdom/stomatit/
http://www.evidensia.se/artiklar/djursjukhuset-karlstad/senaste-artiklar/exotiska-djur/munrota-hos-reptiler
Love, Kathy och Love, Bill. 2005. Corn snakes, The Comprehensive Owner's Guide. The Herpetocultural Library. Irvine, California.
Soderberg, Don. 2006. Corn snakes in captivity, professional breeders series. ECO Herpetological Publishing & Distribution.

Artikel skriven av: SibiriskTiger
Publicerades 2014-05-23
Visningar: 4332st

Kommentarer

Du behöver vara inloggad för att se och skriva kommentarer
Skriv kommentar