Nu är sommaren här och så också alla härliga svenska herptiler i vår natur. Även om de flesta aldrig ens får se en herptil i det vilda finns det stor chans att någon gång stöta på en. På senare tid har jag fått några frågor angående huggormar. Hur går man till väga om man skulle springa på en huggorm? Vad händer och vad ska man göra om man blir biten?

Den enda giftormen i Skandinavien

Huggormen delas in i tre underarter och den skandinaviska huggormen har det latinska namnet Vipera berus berus. Denna art finns också i övriga Europa, Ryssland, Mongoliet och nordvästra Kina. Den andra underarten heter Vipera berus bosniensis och hittas på Balkanhalvön och den tredje underarten heter Vipera berus sachalinensis och förekommer i östra Ryssland i Amur Oblast, Primorje Kraj, Chabarovsk Kraj,Ön Sachalin samt i Nordkorea och nordöstra Kina.

Huggormen har i regel en ljusbrun grundfärg med ett sicksack-band längs ryggen, men det finns även mörkare, nästan svarta exemplar. Ögonen har vertikala pupiller och huvudet är brett och platt. Huggormen förväxlas ofta med den vanliga snoken som har runda pupiller och större fjäll på huvudet.

Huggormen trivs bra i stenrös och i områden där det finns mycket grodor, möss och sork. Den är en mycket bra klättrare och simmare vilket gör att man ofta ser den vid vattendrag och i skärgårdar. Under mars-april vaknar huggormen ur sin dvala och spenderar de 3-4 första veckorna till att hålla en hög kroppstemperatur genom att sola sig på varma stenar. Därefter börjar parningsperioden i april-maj.

Giftet består av olika enzymer som har till uppgift att döda ett byte och även underlätta matspjälkningen. Giftet påverkar nervsystemet som bidrar till inre blödningar och andningen och hjärtverksamheten rubbas hos bytet.

Om man stöter på en huggorm

I Sverige är alla ormar fridlysta. Detta innebär att det är olagligt att fånga, skada eller döda vilda exemplar. Istället får man fånga in och förflytta vilt levande individer om de påträffas på en tomtmark. Men ett undantag finns: Om det inte finns möjlighet att fånga eller på annat lämpligt sätt förflytta ormen, då får den dödas.

Om man påträffar en huggorm ska man låta den vara och lugnt gå därifrån. Huggormen är en relativt fredlig orm och biter överlag bara om den känner sig trängd, skrämd eller blir trampad på.

Om man blir biten

Om en människa blir biten av en huggorm spelar många faktorer in på hur man kommer reagera. Några faktorer kan vara allergier, överkänslighet, vikt, ålder, kön, var på kroppen man blivit biten och hur mycket gift man har fått i sig. Barn, gravida och äldre är överlag mer känsliga och ska genast kontakta sjukvård. Även om det är mycket ovanligt så dör i snitt en person var åttonde år i Sverige av huggormsbett, då oftast på grund av överkänslighet eller allergi. Många bett är också så kallade "torra bett" där huggormen inte sprutat in något gift utan endast huggit i försvar.

I de flesta fall uppstår bara en svullnad och rodnad kring bettet. I andra fall, om giftet sprids i blodet kan man drabbas av chock, kräkningar, illamående, magsmärtor, diarré, hjärtklappning, kallsvett, andningsbesvär och yrsel. Om man känner av dessa symptom eller om man blivit biten i hals, huvud eller i bröstet ska man omedelbart ringa 112. I väntan på sjukvård ska man hålla sig lugn så att giftet inte sprider sig fortare i kroppen. Man kan också försöka hålla den drabbade kroppsdelen i högläge och låta såret vara. På sjukhus finns ett motgift som hindrar sjukdomsförloppet. Vanligen ges också kortison eller antihistamin för att förebygga en eventuell allergisk reaktion.

Vid bett eller frågor kan man alltid kontakta sjukvårdsupplysningen på nummer 1177.

Slutord

Tänk på att alltid behandla alla vilda djur och vår natur med respekt. På ett lagomt avstånd kan vi lugnt och fint studera våra vilda herptiler i deras hemmiljö på ett fascinerande sätt.

Sköt om er och ha en härlig sommar!

Artikel skriven av: SibiriskTiger
Publicerades 2013-06-17
Visningar: 7157st