"All Inclusive" Herpetologi på Rhodos

"All Inclusive" Herpetologi på Rhodos

Av Nelly&Niklas Leijon

 

Fadern fyllde 70 år och hela familjen for iväg på en gemensam "All Inclusive" semestervecka i oktober (2019) på den grekiska ön Rhodos, (Ρόδος) strax söder om Turkiet och ca tre timmar flygtid från Malmö-Sturup.  Då detta skulle vara en avkopplande familjesemester så fick vi helt enkelt passa på att krypa nära områdets kräl- och groddjur efterhand som vi stötte på dem, men går det verkligen att kombinera en familjesemester med herpetologi?

Herpetologi på en "All Inclusive"-resa? Går det?

 

När vi väl landat på flygplatsen utanför Rhodos stad, fått värmen som ett käftsmäll i ansiktet och dividerat kring vilken bil vi fått men inte beställt så kunde färden fortsätta till vår slutdestination, Kolymbia (Κολύμπια), ca 25 minunters körning söderut från Rhodos stad. Rhodos har ett stort utbud av kräl- och groddjur, trots dess karga och tillsynes torra landskap. Regionen har en uppsjö insekter, 3 arter amfibier samt 24 arter kräldjur däribland några som är bekanta för oss i skandinavien så som Lövgroda, Hyla arborea och Snok, Natrix natrix. 

 

1000122_1011297_zknfpwrxwokjingxnvai.jpg

 

Turistorten Kolymbia ligger pittoreskt placerad vid kusten, mitt bland berg och dalar. Området utanför resortens grindarna är dock stenigt, kargt och ser livlöst ut men skenet bedrar. Getter och åsnor kan tydligt ses vandra obehindrat ner längs det intilliggande berget på morgonen för att sedan vandra tillbaka upp igen framåt kvällen. Till en början lös kräl- och groddjuren med sIn frånvaro men allt vände när vi så småningom visste vad vi skulle leta efter. 

1000122_1011297_yxrzdtbkjfepqqpwmnyv.jpg
Kolymbia turistresorter så långt ögat når. Kan det verkligen finnas kräl- och groddjur här?

 

Utanför resortens grindar stod två träd (höger i bild ovan) och sambon såg genast ett "photo oportunity" och skickade iväg mig dit. Så fort jag kom fram till ett av träden hörde jag det karakteristiska krafsande ljudet av kvicka klor mot bark, och mycket riktigt, på motsatta sida satt en grupp små agamer och försökte göra sig osynliga. Ytterligare ett steg framåt skickade dem alla springandes upp i det gröna grenverket och utom synhåll. Vi fick helt enkelt återkomma en annan kväll för ett nytt försök.

Tidigt följande morgon bestämde vi oss för att ta en "promenad" upp för det intilliggande berget. Mängden lösa stenar, lösliggande damm och den stadigt stigande temperaturen gjorde att bestigningen fick ta sin lilla tid men det gjorde inget då varje paus gjorde att vi kunde njuta av den fantastiska utsikten, utforska klippskrevorna och det urval av lavar, blommor och suckulenter. Som sällskap hade vi de getter som var på väg ned för berget för att avnjuta det gröna gräset runt byggnaderna. När vi väl passerade den första av många stora klippformationer rasslade det till bland stenar och suckulenter. Taggsvansagamer, (Stellagama stellio) sprang obehindrat upp för lodräta klippor. Av storleken att bedömma så kunde de varit föräldrardjur till de små vi iakttog i träden kvällen innan. 

1000122_1011297_hexqtefzrthoiocqtobh.jpg
Flertalet getter tog sig obehindrat upp och ned för berget
1000122_1011297_qvzvbwijorbakqyulnoi.jpg
"Stora bocken Bruse" 

 

1000122_1011297_ztjyzjfihmveohuviiao.jpg
Taggsvansagam, (Stellagama stellio)

 

Nu tog mitt andra (reptiltokiga) "jag" över. "Kan jag fånga en och ta en närmare titt?" Jag tittade runt efter en lämplig kandidat och hittade en som for in under en intilliggande sten. Jag började försiktigt gräva fram lösjorden och kom så långt in med handen att jag fick tag om svansen, men den lät sig inte fångas så lätt utan blåste upp sig och blev därmed fullkomligt omöjlig att få ut. Vi fortsatte istället vår vandring uppåt längs berget men de enda djuren vi kunde hitta var andra turister och getter. Med tiden och temperaturökningen så vände även vi på klacken och begav oss neråt mot hotellet igen. 

1000122_1011297_kmvjxnfdbcblforhhkch.jpg
Resultatlöst grävande

 

 

Några dagar senare passade vi på att göra ett återbesök hos de små agamerna i trädet. Vi hittade dem som planerat på trädstammens solsida, gassandes i dagens sista strålar. Det märktes tydligt att kvällstemperaturen gjort dem något slöa och inte lika kvicka på klorna. En av dem räknade med att hinna över sanden och in i det närbelägna busskaget men den nådde inte hela vägen fram och fick istället agera fotomodell en kort stund innan vi lät den kila upp i trädet igen.

1000122_1011297_rvhktryeawvldrgkizbw.jpg
Kamouflage delux! Hur många ser ni?

 

1000122_1011297_vdrdxmyvpfvtypxyegel.jpg
Fotomodell för en kväll.
1000122_1011297_nvqmicetpvctzumhafyd.jpg
Taggsvansagam, (Stellagama stellio), juvenil

 

1000122_1011297_rbtijmlgkzoarlgdksfv.jpg
Gräshoppa, troligtvis ur släktet "Acrida"

 

 

Dagen då fadern fyllde 70 år skickade vi iväg föräldrarna på en seglats för dagen och under tiden passade vi på att ta en promenad inne i anrika Rhodos stad (gamla stadsdelen innanför murarna). Fortifikationen påbörjades kring 1300-talet, under johannitertiden och dess etablering på ön. Rhodos historia är otroligt färggrann och framförallt staden har fått utstå både det ena och andra. På grund av ön och stadens geografiska placering så har staden fått uthärda flertalet stora slag genom tiderna som lämnat sina spår i form av kulhål och förstörelse.

1000122_1011297_ufhmupnfpwtritcslejx.jpg
Tidens spår

 

1000122_1011297_zqhimogpeycnhenbyusg.jpg
Fortifikationen runt Rhodos stad
1000122_1011297_eljszqqupzvrjiaajsrs.jpg
Trånga gränder från medeltiden.

 

Vi gick genom portarna till fästningens vallgrav och omedelbart hörde jag Nelly ropa något, men reptilhjärnan i mig filtrerade ner allt till "blaaha... blaaha… Ödla… jadda… där!" Ivrigt tittade jag dit hon pekade och där satt de. Överallt längs de lodräta väggarna klättrade Anatololacerta pelasgiana tillsammans med Taggsvansagamer. I släktet Anatololacerta  finns 4 arter som är utspridda på de närliggande öarna runt Grekland och Turkiet. Släktet tillhör familjen Lacertidae, "Egentliga ödlor" där även vår svenska Sandödla, Lacerta agilis finns placerad. 

Ödlorna här är hyfsat vana vid folk och man kan komma väldigt nära dem, men när de väl rör på sig så går det fort till närmaste skreva eller öppning i stenblocken. Arten verkar även ha en stor variation på både teckning och färg, även inom honor och hanar. Några var mer mörka och matta i färgen medan andra nästintill lös i neonblått och grönt. Fantastiskt vackra ödlor!

1000122_1011297_ujtneennpqdbzfnzerer.jpg
Taggsvansagam, (Stellagama stellio) betraktar oss på bekvämt avstånd
1000122_1011297_ttitofwhqfrtkwemprwd.jpg
Anatololacerta pelasgiana

 

1000122_1011297_fbwrumduosufqbtlthye.jpg
Dominant Taggsvansagam (hane) med mörkblå färg på huvud och rygg.
1000122_1011297_mpxhusmmgtoiiuypeqet.jpg
Individ med  fantastiskt neonblå svans. Fotot gör den inte rättvisa.
1000122_1011297_vgsmpyaczqbqxdwujbrb.jpg
Anatololacerta pelasgiana

 

1000122_1011297_kduxgsgjpqwipkarsypk.jpg
Anatololacerta pelasgiana, juvenil

 

Vi kan verkligen rekommendera Rhodos som resmål, vare sig det gäller en enkel semestervecka med familj eller en mer specialresa med just herptiler och/eller insekter i fokus. Något att tänka på är att Rhodos har som oss, säsonger. I slutet på oktober stänger i princip hela turismen ner. Hotel, turistförbindelser och till och med mindre byar stänger ner fullkomligt under lågsäsongen och öppnar upp igen kring April/Maj. Oktober innebär även höstens intåg och med det kommer regn, blåst och åskoväder utan dess like, vilket vi också fick bevittna. 

De vanligaste herptilerna är givetvis de man finner först och i vårt fall var det de arterna som utnyttjar fördelarna med att leva nära inpå människor. 

Mer informationskällor:
Natural history of Rhodes (Wiki)

Eurolizards

Yorkshire Field Herping Trip

Herpetofauna Rhodos (PDF, Eng.)

 

 

Artikel skriven av: NellyNiklas
Publicerades 2020-01-27
Visningar: 779st

Kommentarer

Du behöver vara inloggad för att se och skriva kommentarer
Skriv kommentar