Fönsterplats

Strigel: Att en reptil springer och lägger sig vid ett fönster är ju inte samma sak som att de är de bästa för den?

Om man bara tänker på stress så kanske jag kan hålla med till stor del... men man kan ju inte grunda att ett fönster är de bästa platsen för en reptil bara för att den lägger sig där?

De här ämnet har legat på ena eller andra sidan i minst 15 år och kommer nog fortsätta på samma sätt i säkert 15 år till!

Egentligen så spelar de ingen roll om de hade lagts upp 30 olika länkar här som bevisar att reptiler reagerar på fel luftfuktighet, fel temperaturer eller på hantering... för folk kommer att tolka testerna på sitt sätt endå

Testet kommer ju ALDRIG innefatta alla levande ödlor (som verkar vara de mest relevanta i denna tråd) och kommer då kunna vridas så att det inte innefattar den ödlearten. Vissa ödlor lever ju under flera olika typer av miljöer och kanske på så sätt går att vrida på till sin fördel

Har personligen diskuterat samma sak i säkert 15 år och de är alltid precis så här... Jag vill inget hellre än att bli motbevisad... men än så länge som finns det mig vetligen inget som säger motsatsen.

Vart drar man då gränsen? Vad är då ok? Om de finns bevis som visar att tillexempel en Leguan blir stressad av hantering... borde man inte då utgå ifrån att en "nära" släkting som skäggagam oxå gör det? Framförallt när de inte finns nå som helst bevis som visar motsatsen? Självklart så klarar kanske en skäggagam låg luftfuktighet bättre än en leguan... men innebär det att en skäggagam klarar ett lägenhetsmiljö bättre?

MvH Alex

Nu blev det tyvärr lite dumt för jag och Patch postade i princip samtidigt och då valde jag att ta bort min post för det blev så kaka på kaka. Men på den tiden hann Patch svara på min fråga (som nu inte finns kvar).

Jag ber om ursäkt att jag skapat denna förvirring. 

"Jag har inte forskningen i huvudet... kommer inte ihåg va dem hette helt ärligt, men de finns! Och om jag slänger tillbax frågan... har du hittat NÅN fakta (vetenskaplig) som visar motsatsen?"
- Det är just det. Jag har inte hittat nån forskning eller rejält tillförlitlig källa som säger varken det ena eller det andra. Så vad säger att det är dåligt att ha dem ute? Jag menar då naturligtvis när alla förutsättningar som temperatur och luftfuktighet osv är bra och djuret inte visar på stress utan som i det här fallet självmant söker sig till den platsen. Det var därför jag frågade, för att få andra som har skäggagamer att komma med sin erfarenhet och ge en nyanserad bild av skäggagamers behov. Jag frågade inte för att få den allmänna åsikten om att alla reptiler oavsett art alltid ska vara i sitt terrarium för det är i mina ögon lika fel och att inte ta hänsyn till djurets speciella behov som åt andra hållet. Vissa arter ska inte vara utanför terrariet alls medan andra kanske stimuleras och har utbyte av det.

"men att ha djur ute för att sen fråga om de är ok eller inte känns för mig att man själv inte kollat upp det från första början?"
- Det är ju exakt det jag gjort och det jag reagerar på. Jag har kollat upp det och "alla" säger snabbt som tusan att en reptil aldrig ska hanteras och aldrig vara utanför terrariet (hårddraget och generaliserat). När det nu finns mer än 6000 arter reptiler så tycker jag det här "uttalandet" visar på mer okunskap än det du upplever att den som frågar uppvisar. Det finns inte i min tankevärld över huvud taget att alla de här reptilarterna som finns ska hanteras på exakt samma sätt.

"Att ta ut djuren för att kolla på TV gör man ju inte för nån annan än sig själv... ja för att nämna ett exempel!"
- Det är sant. Speciellt om djuret behöver en annan miljö än den vi har i våra lägenheter/hus eller blir stressade av det. På den punkten säger jag inte emot dig men det är min egen starka åsikt att vi människor alltid har husdjur för vår egen skull. Det finns ingen som får mig att tro att man har djuren för deras egen skull. De hade mått bäst om de hade fått vara kvar i det vilda från början oavsett art med förbehållet att deras naturliga miljö inte är/har blivit/kommer att bli förstörd. De domesticerade djur vi har idag kan vi naturligtvis inte släppa ut för de får det svårt eller omöjligt att överleva och det inte det jag menar. Det är bara det att det är min/människans vilja och nöje att ha ett husdjur. Det är jag som skaffat det för att jag har utbyte av det. Det är inte djuret som skaffat mig/människan (med undantag för en del katter som bara flyttar in ibland =)  ). När jag väl tagit på mig ansvaret för ett djur så är det min uppgift att ta så väl hand om det som möjligt. Inte bara kroppsligt utan mentalt också och det är här min fråga kom in i bilden tillsammans med det jag nämnt tidigare om nyanser.

"jag känner inte Marie så har egentligen ingen aning om hur pass kapabel hon är att avgöra vad som är stressigt eller inte. (menar verkligen inget illa med detta)"
- Vi lär känna varandra nu. En liten bit i allafall. =)

"Hur ser man på en reptil om den är stressad"
- Jag valde min bild för att på Ville så ser man att han har det gott genom att han lägger benen bakåt. Jag har inte lyckats fånga honom på bild när han ligger med armarna bakåt också. Både Skäggagamer och Gröna Leguaner gör så när de är avslappnade och mår gott.

Nog var jag medveten om att jag skulle röra runt i "myrstacken" med min fråga men inte hade jag grepp om att det skulle dra iväg så här mycket. Fast jag måste erkänna att jag tycker det är kul att diskutera. Man lär sig något nytt då och det är bra. =)

Himmel! Jag hinner inte med och svara på allt. Ni skriver fortare än jag. LOL. Jag får ta och svara på inläggen från Patch Idag 21:51 och efter det i morron. Nu måste jag fortsätta förbereda morgondagen.

Sov gott! =)

HDSL Maria

Även här håller jag med Patch. Det optimala husdjuret här hemma vore en stor varan som kan gå runt fritt, som man kan ta ut it koppel och som är social. Det hade jag verkligen ÖNSKAT... nästan över allt annat faktiskt. Det vore det nästbästa efter en riktig dinosaurie. :) 

MEN tittar man på den forskningen som finns så pekar den tyvärr på motsatsen. Att ha en lös varan hemma är inte god skötsel. Sådeles tycker jag det är fel av mig att sköta den på det viset. Men visst, jag skulle också kunna göra som många andra. Att tolka reptilerna på ett sätt som passar mig istället för att gå på den faktiskta forskningen som finns... men det känns inte rätt.

Man kan inte ta en reptil och tolka dess beteende som om det vore ett däggdjur. Och även bland däggdjuren kan det bli tokigt. Kommer ihåg att jag sett en massa diskussionen om huvudvida smådjur stressas när man använder dem som levande föda till ormar. Många gånger så börjar dom putsa sig och inte bry sig av ormen. Rent spontant så tror man ju att den inte alls är stressad eller förstår något. Men tydligen kan möss och andra djur bete sig just på det sättet när dom blir extremt stressade.

Sen kan man heller inte lita på att djuren själva vet vad som är bäst (nu tänker jag på klimatfrågan). Om vi tar ett betydligt vanligare husdjur som katten. Katten är ett ökenbdjur som i naturen får i sig det mesta av sin vätska från sina bytesdjur. Hemma hos folk äter majoriteten av alla katter torrfoder. Katter har inte alls samma törstkänsla som oss människor och har svårt att själva se till att dricka tillräckligt mycket för att kompensera avsaknaden i maten. Detta blir då en situation där ägarna måste gå in och se till att katterna får i sig tillräckligt med vätska. Det går inte att lita på att dom ska klara av det själva.

Detta går antagligen att applicera på dom flesta djur. Det är vi ägare som måste tänka till och kompensera diverse brister som livet i fångenskap innebär. 

Om förresten någon är intresserad av dessa undersökningarna så har jag samlat på mig ett gäng genom åren. Men det är väldigt många så tror det är bättre folk PMar mig istället. Eller ska jag nämna ett fåtal bara? Kanske tre? 


Tillägg: Jag är antagligen inte svårövertalad till "andra sidan" eftersom jag i grund och botten vill att det ska vara så. Men är det någon som har några vetenskapliga undersökningar eller liknande som pekar åt det hållet? Jag hade jätte gärna velat läsa det i så fall. 

Men som det är just nu så pekar forskningen åt ett håll. Dom som påstår det motsatta (menar inte i denna tråden nu utan rent generellt) har inget annat att komma med än eget tyckande. Jag har aldrig fått något bevis på att deras påstående skulle vara sant. Och jag har heller inte kunnat hitta något själv (har sökt en massa).

För mig är det självklart att man ska gå på den forskning som råder idag. Sen finns det såklart risk att det ändras en del som det gjort inom historien. Det var trots allt inte länge sedan leguaner som standard gick fritt hemma och stäppvaraner bara åt möss. Men det bästa är väl ändå att gå på dom rön som finns än att gå efter önsketänkande? 

Att reptiler inte är några hundar eller katter borde ju vara ganska självklart nu, även om att man i USA brukar tala om "puppydog tame lizards" osv som ju är lite typiskt USA kanske. Ofta beror det på slöhet hos djuren och att de stora ödlorna inte har det varmt nog/rätt belysning.

När jag ibland grejar i terrariet , byter ut sand eller letar rätt på gammal mat osv händer det då o då att min skäggagam går ner från sin solplats, slickar på min hand/arm och klättrar upp och sätter sig på armen/axeln någon minut för att sedan gå ner igen o vara i terrariet. Har aldrig matat honom utanför terrariet eller något sådant o han kan självklart reglera sin kroppstemp i terrariet.

Det känns mer som att han är lite "nyfiken" och vill klättra och titta ett tag och att han ser mig som endast en del i hans värld, det handlar alltså inte om att vara tam. Jag har aldrig märkt av någon stress hos honom, när jag tar ut honom på sommaren vill han inte ibland o då visar han det genom att försöka ta sig tillbaka till terrariet vilket han självklart får. Men nästintill alltid går det jättebra och han trivs verkligen i solljuset. Jag tror iallafall skäggagamer inte bryr sig nämnvärt om man tar ut dom eller inte sedan finns det massor av arter man helst aldrig ens ska röra pga stress.

Costanza: tycker du verkar ha en ganska sund syn på reptilskötsel :)

Sen kan man ju inte dra en samma art över en kant... de finns ju skäggisar som är otroligt skygga och rädda precis som de finns arter som är kända för vara skygga att inte alls vara det.

Det jag vill säga där är att man kan aldrig räkna med att bara för man köper ett djur så är de inte säkert de blir "tamt"

Patch: Visst finns det massa nerviga skäggisar också, hade en riktigt ilsken hona för många år sedan som jag köpte som adult, men generellt är det väl kanske den lugnaste ödlan man kan ha i ett terrarium. Sedan är jag väl ingen militant motståndare till att hålla i djuren kortare stunder då o då, OM djuren inte tar skada eller stressas av det,

jag fick min pärlödla lugn genom handmatning för den blev skogstokig när jag skulle byta vatten varje dag o sprang i glaset hela tiden och det är ju knappast bra. Men som ni varit inne på är det ju tydligt bland vissa arter att det faktiskt är stressande. Klassiskt exempel är väl när ödlor blundar o folk tror att ödlan blundar för att den njuter av "klappandet".

Btw, du får lägga ut lite bilder på din tristis ;)

Jag tror jag släpper den här diskussionen nu. Jag har fått de nyanserade svar jag sökte via PM.

Tack allihop för er input. Jag uppskattar den massor. =)

HDSL Maria