Grannar försöker hindra man från att ha orm

Läste en artikel i den lokala botkyrkatidningen (Stockholms län) angående en pågående tvist om en man i Tumba som fått tillstånd av kommunen att ha 20 fullvuxna boaormar i sin lägenhet, men hans grannar försöker häva det. De hävdar att de inte vågar gå utanför dörren av rädsla för ormarna.

Vad har ni för åsikter om detta? Hur skulle man bäst tackla såna människor? 

Jag har själv grannar som skulle kunna göra samma sak om de fick reda på att jag hade två (herregud vad många!) kungspyton på samma gata som de bor.

Artikel: www.mitti.se/?p=53128

Bäst är ju en öppen dialog om det är möjligt. Är det väldigt fientlig stämning så är det väl bara att hänvisa till landstinget, eller vilka det nu är som har hand om mental hälsa, som fobier mm.

Rättsligt så finns det flera rättsfall nu som styrker att grannars rädsla inte är nog för att hindra reptilinnehav.

"– Visst, han har lagen på sin sida. Men vi är en majoritet här som är emot beslutet. Och kommunen har inte lyssnat på det, ­säger grannen."

I det här fallet verkar det vara en person som är helt inställd på att den här killen inte ska få ha ormar, och det är så jävla synd för jag tror inte att en dialog skulle kunna infinna sig över huvud taget. Knäppgökgranne.

Hmm. Egentligen ska det inte behövas tillstånd för att hålla orm, då det anses vara ett "sällskapsdjur".

Att vara rädd för något är inte en giltig anledning till att hävda att ägaren inte får ha orm hemma. Säg att du skulle vara rädd för grannens fågel, fisk,katt, hund eller ja varför inte spöken i garderoben. 

Ansök om att få grannen flyttad ;)

Man blir less på att vara ordentlig och skicka in ansökan om att få ha orm i "detaljplanerat områd" alltså lägenhet. Inga svar. När man ringer så säger de att de inte fått in någon ansökan.

Jag har skickat 4st på 2 månader.

Jävla idioter.

Resonerar man så kan jag gå och klaga på att grannen har rottweiler, jag har fobi för hundar och har alltid haft det. Inget jag kan komma överfund med men att inte tillåta en annan individ att unna sig det som gör den glad är fy skam för min del.

Är grannen så omöjlig så skulle jag föreslå att man privat förklarar för grannen att det är lönlöst att "jävlas", denne kan bara hamna i problem själv, och sedan försöka ignorera det så gott det går.

Undervisning om hur boaormar lever och fungerar tillsammans med en förevisning hur terrarierna de bor i ser ut och fungerar kan vara en väg att gå. Många är rädda för saker de inte kan något om. Kanske en opartisk kunnig på området skulle kunna kliva in och medla/förklara/undervisa.

azbt: Vad ansöker du om för art/mängd?

Hela grejen med pytonormen och barnen i Kanada gör ju ingenting bättre. Att media dessutom fuckade upp och gjorde en pitbull (dvs tog ett läskigt namn och satte det på en annan art/ras) och sa att det var en kungsboa som strupit två barn gör ju att man går i taket. 

då kan ju grannen ta o grejja sitt fobi eller flytta? :>

Jag håller på Maqeas förslag.  Okunskap kan man råda bot på. Ibland är det förstås dåliga erfarenheter som ligger bakom en fobi, men knappast hemska upplevelser med ormar, eller...?

Visa upp tomma terrarier samt hur de låses. Kanske finns de dessutom i ett eget låst rum utan avlopp och med extrasäker ventilation (det lär väl vara två saker som oroar).

Är någon riktigt rädd, och helt ointresserad av att lära sig, lär inget fungera. Inte förnuftsargument om hur ormarna hålls och fungerar och inte heller rättviseargument som att folk får ha hund fast andra är rädda för dem (och de tar folk ut och släpper lösa så att man kan riskera att möta dem) och att ormarna förvara bakom glas och lås.

Att bara strunta i folks rädslor och säga att de är dumma lär inte förbättra situationen. Att vara rädd för någon kan man sällan hjälpa. Folks rädslor måste man ta på allvar och respektera om det ska gå att få bort dem. Samtidigt måste man givetvis respektera att en person som i god ordning fått tillstånd till orminnehav ska få ha sina ormar.

Att hitta någon utomstående som medlar lär vara det bästa, helst någon som de som är ormrädda själva känner till och litar på.

Å vad skönt det är att bo på landet utan grannar... :)