Takydromus dorsalis, långsvansödla, ungar! :)

Hej!
Jag har haft Takydromus dorsalis i några år och de är fantastiska helmysiga ödlor. De är nyfikna och kommer för det mesta fram och kollar när dörrarna öppnas. De är matglada och drar sig inte för att klättra på en om maten finns där. Särskilt min hona Capybarina gillar att sitta på min arm och skvätta insekternas inälvor :)

En dag när jag kom hem fick jag en chock. Jag såg en liten liten minilångsvansödla. Först trodde jag knappt mina ögon och när den försvann in i buskaget började jag tvivla på mig själv. Som tur är var det inte bara jag som sett den. Föräldrarna hade alltså mörkat ordentligt och först grävt ner ägg (jag hittade ett smalt djupt hål) och sen hade ägget inkuberats och kläckts varpå ödlan hade grävt sig upp. Smått fantastiskt när man tänker efter :)

Ödlebebisen höll sig väl gömd och jag såg den inte förrän efter två veckor, för andra gången och då var jag redo med infångningsutrustning. Helt orädd satt den på min hand. Overkligt liten, får plats på min nagel, om man räknar bort den långa svansen förstås :)

Därefter har jag också hittat två ägg som kläckts i äggkläckare. De tre ungarna verkar må bra och äter som hästar :)

Bilder följer.

Pytteliten.

Första gången jag matar ett av småsyskonen.

Storasyskonet.

Nykläckt lillasyskon.